Nog är det valrörelse, alltid.
I snart fyra år har vi i riksdagen debatterat vad den här regeringens samlade djurskyddspolitik har inneburit - vilket är en lång rad av försämringar. Men inte förrän nu, när media har vaknat, så kan jordbruksministern möjligen, mycket lite, men kanske ändå, erkänna att allt kanske inte är fläckfritt med den svenska djurhållningen.
Man kan ju undra om han tror att jag och mina oppositionskollegor i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott har stått och ljugit för honom i varenda kammardebatt vi haft genom åren eftersom han då stenhårt försvarat sin politik. Ibland har högerpolitikerna varit mer än lovligt anti mot djurskyddsdiskussionerna. Nu, dock, med media som trycker på, så kan ministern nästan erkänna att vi haft en poäng. Men då är det ju valrörelse också.
Nu säger ministern att det ska tillföras pengar till djurskyddstillsynen. Bra där!! Vi har krävt det ända sedan ministern drev igenom sin "reform" som försämrade tillsynen radikalt. men då har vi inte fått gehör.
Men ett varningens finger för ministerns ord, bara.
Ni minns väl när media avslöjade det svenska djursexnätverket? När Erlandsson lovade i mittuppslag i kvällstidningarna att djursex absolut skulle förbjudas? Det var också något vi hade drivit på om utan respons, men som han genast lovade när journalisterna knackade på dörren.
Men vad har hänt?
Jo, varenda djurskyddsfråga är inbakad i en utredning. En utredning som har fått i uppdrag att gapa över så mycket så det knappast är möjligt att hantera. Och på så sätt slipper ministern undan alla otrevliga frågeställningar.
Vilken djurskyddsfråga vi än vill lyfta i valet så är svaret detsamma;
-"Det ligger i en utredning"
Och då behöver man visst inte agera, även om läget är akut.
Jag kan påminna ministern och hans kollegor om en debatt som vi hade i riksdagen redan 2006, direkt efter valet. Det var en av de allra första ärendena som behandlades av riksdagen efter regeringsbytet, och det var när den borgerliga regeringen valde att dra tillbaka ett lagförslag som vår tidigare socialdemokratiska regering hade lagt om förbättrat djurskydd för minknäringen. Detta drog de tillbaka med ett löfte om att noga följa utvecklingen i branschen och att vidta åtgärder om inte situationen för minkarna skulle förbättras. De ansåg att branschen skulle hantera situationen själva.
Ibland gillar jag att säga "Vad var det jag sa?!", men den här gången är det bara tragiskt.
Och lite, bara lite, ödmjukhet, kanske till och med erkänna att man begått ett misstag i den här frågan vore faktiskt smakfullt.
Men det är ju valrörelse.
Pingat på intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I Skåne har inte en enda grisgård inspekterats en enda gång! Hos mig med en handfull hobbyhästar och några frigående dvärghöns har de däremot varit sex(!)gånger på ett år för att en granne hatar mig för att jag inte vill betala hennes snöröjning! Är det det som ni menas med rättvisa och världens bästa djurskydd?
SvaraRadera