Pappa, jag, livet och politiken

Jag har en liten vag misstanke om att de som läser den här bloggen inte i första hand kanske har NSD, Norrländska Socialdemokraten - en förresten mycket läsvärd tidning - som sin dagliga morgontidning. Passar därför på att dela med mig av en av de ledarkrönikor som jag skrivit för tidningen. Här illustrerad med en close-up på världens vackraste och mest saknade finnspetspojke som nu får jaga så mycket han vill varje dag i de sälla tjäderjaktmarkerna.



Min pappa var född och uppvuxen i Norrbotten, i Tärendö.
Jägare, fiskare, naturälskare och riktig gråsosse. En underbar människa som påverkat mig och mina livsval - troligen mer än jag själv förstår. Vi var ofta ute i skogen tillsammans. Det var fågel- och mårdjakt med finnspetsen, eller kylslagna älgpass, eller så var det svamp och bärplockning. Många är de mil jag tillryggalagt med blicken stint i pappas knäveck, väldigt fokuserad på att inte sacka efter.



Tyvärr fick han aldrig uppleva när jag kom in i riksdagen. Det hade han gillat. Han hade också gillat att jag ansvarar för jakt- och viltvårdsfrågorna, och säkert gärna kommit med råd.



Men de viktigaste kunskaperna jag har på det här området, de har han redan gett mig.



I jaktdebatten handlar mycket om vilket synsätt man har på naturen. Om det är kunskap man läst sig till, eller om det är kunskap man levt sig till. Det är avgörande för all politik.

Under nittiotalet var jag arbetslös i två år. Vi hade en borgerlig regering även då, som sänkte A-kassan rejält. Min ekonomi kraschade. Jag gick till socialen, och tvingades lägga upp hela mitt liv för bedömning på socialtjänstemannens skrivbord.



Det är den enskilt mest förnedrande dagen i mitt liv.



När jag i dag hör Reinfeldt och Borg påstå att de förstår hur folk har det, och när de påstår sig vilja att alla ska ha det bra samtidigt som de skär ner i sjukförsäkringen, försämrar A-kassan och inte hjälper folk tillbaka i arbete, så blir jag bara illamående.

De kommer aldrig att kunna känna och förstå vilken förnedring deras politik leder till för den enskilde.



När det gäller jaktpolitik visar de samma okunnighet. Se på fjälljaktsfrågan. Att öppna upp för hela EU att komma och jaga fritt i de svenska fjällen påverkar såklart både jakt och natur. För regeringen är det dock en teoretisk modell för att få fler turister.



När det gäller inplantering av varg förstår de inte oron hos de som lever i vargreviren. De ser en teoretisk modell där genetiken blir starkare, i bästa fall.

Om vi vill ha en politik som är mänsklig så krävs det att den utförs av människor som förstår följderna av den. Därför behövs varenda människa i politiken, och varenda röst i valet i höst.



Och det behövs många kloka pappor och mammor som för alla sina kunskaper, värderingar och erfarenheter vidare till kommande generationer. Även om det är kallt på älgpass när man är liten.



Pingat på intressant.