onsdag 17 juni 2009

Är ni med!?

Idag var det dags för riksdagsårets sista partiledardebatt.

Det var en ren fröjd att sitta i riksdagens kammare och följa den. Något har hänt, något är nytt, och de borgerliga partiledarna var helt oförberedda på vad som skulle ske. Vi från den röd-gröna koalitionen kände dock på oss vad som komma skulle, och vi njöt i fulla drag.

Vad är det som har skett då?
Jo. Vi har börjat "teama" ihop oss. Efter att våra gemensamma arbetsgrupper har jobbat ett tag och börjat hitta fler och fler gemensamma linjer, och efter att vi igår hade vårt första, historiska, gemensamma gruppmöte i riksdagen så känner vi samhörighet.
Samhörighet. Smaka på den...

Borgarna däremot, blir alltmer splittrade och slitna. Att det sammanfaller med att vi enas och stärks, både politiskt och mentalt, gör att skillnaden oss emellan blir ännu tydligare än någonsin tidigare. Till er som är politiskt intresserade (och det torde ju vara de flesta, annars skulle ni knappast följa min blogg) så tipsar jag er verkligen att ta er tid och titta på debatten. Den är förvisso lån, 3 timmar, men åtminstone replikskiftena är väl värda att se om man inte vill se hela debatten. Samtliga borgerliga partiledare stod tama och bleka, med mer eller mindre förvirrade svar. Sahlin, Ohly och Eriksson hade klara besked och tydliga mål. Det var skarpt läge idag, och högern var oförberedd.

Dessutom var vi ledamöter taggade efter gårdagens gruppmöte. När Maud Olofsson som vanligt försökte låta påskina att alla sossar lämnade lokalen när hon skulle prata så kom högljudda protester från de ledamöter som var kvar. Om hon hade tittat efter lite noggrannare så hade hon sett att det var väldigt många borgare som lämnade salen... Men det vill hon nog inte se.
Faktum är, att när Ohly höll sitt anförande hade så gott som samtliga borgerliga ledamöter gått. När Björklund tog replik på Ohly så fick han applåder från en (1) ledamot i kammaren. Resten hade gått. Jag kan förstå varför.
Vi från den röd-gröna sidan satt dock kvar. Vi var taggade, glada och kände att vindarna vände rejält. Vi var många, vi applåderade mycket, och samtliga partiledare från vår sida var väl värda stödet från ledamöterna.

Vilken sida som tog hem debatten idag rådde det ingen tvekan om. Att dagens SCB visar, som 60 andra opinionsundersökningar under mandatperioden också visat, att vi skulle ha tagit hem regeringsmakten om det hade varit val idag - förvånar nog inte någon som följde dagens debatt.

Det är dags för maktskifte i Sverige! Vi är redo! Är ni med?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Pingat på intressant.

måndag 15 juni 2009

Högmod och surskallar i politiken

Sitter i kammaren och följer våra utskottsdebatter om havsmiljö och klimatpolitiken idag. Kan konstatera att det är en oerhört märklig debatt.

Det ordet som kännetecknar borgarna idag är högmod, rätt och slätt. Att lyssna på miljöminister Carlgren och moderaternas Sofia Arkelsten kan få även en lågtryckare som jag att få problem med blodtrycket. Det finns ingen gräns för hur raljant man kan vara, tydligen. Språkbruket från ministern är nedlåtande, raljant och förlöjligande. Debatten förtjänar större respekt än så. Det handlar - faktiskt - om världens framtid.

Dagens lågvattenmärke står tveklöst Arkelsten för. I ett replikskifte med vänsterns Wiwi-Anne Johansson berättar hon leende och med inte så lite syrlighet hur hon skickat påskägg med "surgubbar" (stora sura godisar) till oppositionens talesmän i klimatpolitik inför påsken, med hälsningar att det är tragiskt att de inte kan enas om klimatpolitiken, och välkomnar dem över till "den andra sidan". Dessutom berättar hon glatt att detta går att se på You Tube..

Patetiskt. En nivå som inte hör hemma i riksdagens kammare, faktiskt inte någonstans i den politiska sfären.

Dessutom försöker samma Arkelsten sig på att beklaga att inte oppositionen valt att göra gemensam sak om klimatpolitiken idag, eftersom det "nog hade gått att få media på det just idag". Så omtänksamt. Eller?
Genom att säga så låter hon påskina att vi inte har någon gemensam politik på klimatområdet - i just den debatt som grundar sig på det betänkandet där vi har 84 (!) gemensamma reservationer...

Om jag minns rätt så hade alliansen inte ett enda gemensamt förslag ett år innan de vann valet. Man ska inte kasta sten i glashus...
Vi har en gemensam politik. Vi har ställt målen högre än regeringen. Vi har en seriös vilja att förbättra jordens klimat, inte att bara göra det lägsta som krävs för att slippa skämmas globalt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pingat på intressant.

onsdag 3 juni 2009

4 dagar kvar, 4 argument att rösta!

Det finns väldigt många, självklara skäl till att rösta i parlamentsvalet på söndag. När jag är ute på arbetsplatser har man dock väldigt begränsad tid att prata, oftast bara ett par minuter per anställd. Då får man snabbsålla och dra de argument som känns rätt till just den personen. Här är dock mina krassaste, skarpaste skäl..

1) Det är inte komplicerat. Det är samma frågor, samma värderingar, samma ideologier bakom politiken i EU som det är här hemma.

2) Om Sd kommer in i EU-parlamentet stärks de till riksdagsvalet nästa år. Vi vill inte ha dem som vågmästarparti i riksdagen. De har "tätkänning", och deras sympatisörer kommer att gå och rösta. Hjälp oss att hålla dem ute!

3) Speak now, or be forever silent. Om du inte tar din möjlighet att påverka EU att bli bättre, har du heller ingen rätt att gnälla på de beslut som fattas.

4) Mer än hälften av världens befolkning får eller kan inte rösta. Många av dem är beredda att gå i döden för att få den rätten - och många gör det varje år. Tänker du låta bli bara för att du inte ids? Vad tror du att de människorna skulle tycka om det?

Om någon sedan tvekar över vad man ska rösta på, så ger den argumentationen sig ofta.. Om någon här är tveksam, så läs tidigare inlägg eller lyssna på det här klippet med Olof Palme som förklarar varför han är demokratisk socialist!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Pingat på intressant.

tisdag 2 juni 2009

Skenhelig höger tappar mark

Läser om senaste opinionsundersökningen från Novus på Politikerbloggen och kan bara konstatera att det känns som att den stämmer överens med verkligheten. Moderaterna rasar, Socialdemokraterna går framåt, och C och Kd är nere på 4-5 %.

Jag har inte träffat en enda människa ute i valrörelsen som säger att de ska rösta på något Alliansparti, trots att jag har träffat flera som röstade på dem i senaste riksdagsvalet. Besvikelsen är stor, och på arbetsplatserna diskuteras kollektivavtalens framtid - det har framgått med all önskvärd tydlighet att den här regeringen inte tänker lägga två fingrar i kors för att säkra den svenska modellen på arbetsmarknaden.

Reinfeldts desperata utspel, som Centerpartiets Lena Ek har repriserat dagligen, om att de svenska kollektivavtalen inte är hotade klingar ihåligt.
Lena Ek hävdade i P1 igår att Lavaldomen STÄRKER de svenska avtalen, och att det bara är Sahlin och Ulvskog som söker konflikter där de inte finns.
Lågt. Mycket lågt, och faktiskt pinsamt uttalande. En samlad europeisk fackföreningsrörelse, och en samlad europeisk socialdemokrati står bakom det svenska partiets ställningstagande. Är inte det bevis nog?

Eller som dagispersonalen jag träffade i Sorsele igår resonerade, om det nu inte finns något hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen, varför kan inte svenska regeringen ändå gå oss till mötes i våra krav om att säkerställa den så att alla blir nöjda?

Mitt svar är enkelt. De vill inte säkerställa den. de har aldrig velat det tidigare, och ingenting har förändrats. Moderaterna är samma gamla moderater som de alltid har varit, det är bara det att de inte törs stå för det längre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingat på intressant.