torsdag 16 december 2010

Strandsatt. Igen.

Snön vräker ned sidledes här i Stockholm, och Arlanda har stora problem. Jag har förståelse för att vädrets makter ibland råder över allt annat, det är bara att acceptera inställda flyg och avboka möten i samma takt.

Idag är det illa därute, men jag tycker det är väldigt sora problem med kommunikationerna över lag nu, både tåg och flyg. Vinter och snö är inget nytt fenomen, men ändå verkar det problemen bara bli större.

Tycker regeringen är väldigt tysta, med tanke på hur många människor som drabbas varje dag. Dags att agera!

Och nej, kära ni. Ni är inne på ert femte år vid makten, det går inte att skylla snökaoset på sossarna, sorry.

Pingat på intressant.

onsdag 15 december 2010

FRA

Läser nyhetsrapporteringen från dagen och kan inte annat än konstatera att inget verkar ha hänt i världen som är mer spännande än socialdemokraternas syn på FRA.
Intressant.

Vi har haft en diskussion om FRA, absolut. Vi tycker olika, ja. Vi har ett kongressbeslut, punkt. Hur kan det, i ett mediaperspektiv bli mer intressant än, säg, regeringens syn på FRA?


Pingat på intressant.

måndag 13 december 2010

Reflektioner från ett repskap

Har precis kommit hem efter december månads representantskapsmöte med Umeå Arbetarekommun. Som vanligt har vi haft livliga politiska debatter, ikväll om sjukförsäkringen, arbetslöshet, sjukhusmat, friskolor, pensioner, skatter och annat som våra medlemmar har skrivit motioner om inför partidistriktskongressen i vår.

Bilden av vårt parti utåt just nu är knappast en bild av den faktiska politiska kraft och vilja till engagemang som genomsyrar det dagliga partiarbetet. När jag lyssnade på alla inlägg ikväll så tycker jag det är orättvist mot alla förtroendevalda att deras kraft och vardagsinsatser i partiet så sällan syns utåt - media fokuserar alltid och endast på den politik som är mest kontroversiell, eller, för den delen, de politiker som är mest kontroversiella. Det är synd. Om vardagspolitiken fick mer utrymme i debatten så skulle politikerföraktet minska, det är jag helt övertygad om.

Ikväll fattades flera beslut om vad man vill att jag ska driva för frågor i riksdagen. De förslagen kom från s-föreningar ute i kommunen från början, och en del av dem landar till sist som förslag på riksdagens bord. Det är en demokratiprocess som är värd att värna, och något som inte alls är självklart i många andra länder.
Det värsta är att jag tror att många i Sverige inte ens vet att det inte är längre väg än det är för att kunna påverka. Vi har mycket kvar att göra.

Pingat på intressant.

Reinfeldts största bedrift?

Läser en väldigt intressant ledare av Kalle Olsson i dagens LT (Jämtland).
Han skriver om vad som kan vara Reinfeldts största bedrift, myten om bidragsfusket, och om varför den lyckades slå rot.
Klart läsvärd, och en debatt som vi måste hålla vid liv. Vi har aldrig accepterat beskrivningen av "bidragsfusket", och vi ska inte göra det. Och det gäller att påminna alla, även Kalle Olsson, att det är försäkringar och försäkringsbedrägeri vi pratar om, inte bidrag.

Det som beskrivs i ledaren är alltså den föreställningen om bidragsfusk som legat till grund för att regeringen fått relativ acceptans för att genomföra de stora försämringar i sjukförsäkringssystemet och försämringar av A-kassan. Hela den politiken vilar på luft, och det är inte svårt att se vad regeringen egentligen gör. När de drog igång bilden av det utbredda bidragsfusket, gjorde de det enklare för sig att genomföra försämringarna. De försämringar som skuldbelägger sjuka och arbetslösa, stämplar dem felaktigt som "bidragstagare", och lägger ansvaret på dem själva att se till att bli friska eller skaffa jobb. Oavsett om det går att bli frisk eller om det överhuvud taget finns några jobb. Det är regeringens "arbetslinje" som de värnar i varje debatt.

Vår arbetslinje bygger på en politik som skapar arbeten genom bland annat att investera i samhällsbygget, och en politik som skapar trygghet för de som är utan arbete under den tiden man söker ett nytt. Det handlar om att skapa utbildningar för de arbeten som finns men som saknar kompetenta sökande. Det handlar om att förebygga sjukdom, förbättra arbetsmiljön och skapa ett anständigt arbetsliv.

Pingat på intressant.

fredag 10 december 2010

Bekymrad och förbannad

Jo, jag är arg. Och väldigt bekymrad.
Jag är arg för att jag har partikamrater som tycker det är viktigare att positionera sig än att följa partikongressens beslut om vilken politik vi ska föra. Många som lyssnar på partiföreträdare som i dagarna pratar om en annan a-kassemodell än vi tidigare pratat om tar säkert miste och tror att det är vår nya politik. Det är det inte, och det är allvarligt att en del ser sig manade att uttala sig om sina egna (?) ideér i partiets namn.
Den typen av politiska omsvängningar är inget som en enskild person kan besluta om, oavsett om man är partiordförande eller aspirerar på att bli det.

Ett lästips till dessa personer och andra som uttalar sig tvärsäkert om både det ena och det andra på arbetsmarknaden, oavsett partifärg, är rapporten "Det måste finnas arbete". Där sätter man fokus på det som leder till jobb, inte på hur man ska straffa de som blir av med sina.

Jag är också bekymrad över annat. Mona Sahlins tal i lördags till förtroenderådet var en utlösande faktor. Jag har fått kritik för att jag har kritiserat talet. Personer som tycker det är märkligt att jag tidigare alltid försvarat Sahlin tycker att det är märkligt att jag inte gör det "bara för att hon ska sluta". Det är skitsnack. Jag har alltid försvarat Sahlin, för hon har alltid försvarat den politik som gör att jag är sosse. Talet till förtroenderådet innehöll en helt annan politik, och den försvarar jag inte. Det hade varit mer allvarligt om jag hade försvarat lördagens tal. Det hade ju betytt att jag inte har några som helst egna åsikter utan bara vänder kappan efter vinden. Sån är inte jag, tro mig.

Jag minns känslan vid Sahlins första tal som partiordförande till kongressen som valde henne. Då talade hon varmt om partiets "kärleksfulla kritiker" om behoven av dialog och att förena partiet. Det var ett tal som värmde hela kongresshallen. Vi är ett stort parti, och där ryms många åsikter. Somliga kallar oss för en koalition, och jag är böjd att hålla med ibland. Sahlins installationstal visade att det finns plats för alla.

Avslutningstalet i lördags hörde till en helt annan kategori tal, något som Katrine Kielos uppmärksammar i dagens Aftonblad. Jag delar Kielos analys. Det går inte att skylla ifrån sig.

Är jag besviken? Ja.
Gnällig? Nej.
Jag tillhör inte de som dag ut och dag in vrider mina händer i förtvivlan på bloggen och kräver att "någon" ska ta ansvar, eller att "någon" ska göra något. Det finns tillräckligt många andra som gör det. Ärligt talat, våra s-bloggare har gjort ett kanonjobb i valanalysernas tidevarv, men nu är det dags att lyfta blicken. Vardagspolitiken har inte tagit slut.
Nej, jag ägnar mina dagar åt att bedriva praktisk politik. Vi hanterar statsbudgeten i riksdagen just nu. Där ägnar vi oss åt allt annat än tillbakablickande. Där sker politikutveckling, samtidigt som olyckskorparna påstår att vi ingen politik har. Well, de har fel.

Jag vill helt enkelt bara säga ifrån. Nu får det vara nog. Nu skärper vi oss, samlar oss runt den politik som 1.8 miljoner svenskar röstade på för tre månader sedan och ser till att leverera. Vi styr inte i landet, jag vet. Men i väldigt många kommuner och landsting. Och vi påverkar den politiska debatten i riket. Det vore intressant om vi kunde ägna oss åt en analytisk oppositionsdebatt snarare än en intern debatt framför TV-kamerorna. Folk far illa i det borgerliga Sverige, och om inte vi påtalar det kommer ingen annan att göra det.
Samtidigt som vi bedriver politik ska vi processa fram en ny partiledare, som är villig att leverera politik baserat på den ideologi som vi står för, och som står för det.
Så ser jag på det vi har framför oss.

Pingat på intressant.

tisdag 7 december 2010

Expressens senaste lågvattenmärke

Jag trodde nog att jag hade börjat bli immun mot kvällspressens rubriker i detta nu, men idag slår Expressen nya rekord. Och det beyder inte lite när det gäller dem..

När ettan på tidningen har helsida om att Mona Sahlin åker till USA på "hemligt" möte med Bodström, och när tidningen innehåller en sida om hur Mona ska till USA på ett möte med Clinton och Blair, och ska passa på att träffa sin gamla vän Thomas Bodström när hon ändå är där...

Allvarligt. Vad håller kvällspressen på med nuförtiden?


Pingat på intressant.

måndag 6 december 2010

Skatt, välfärd och retorik

Rekommenderar idag å det varmaste att läsa Ett hjärta rött som har bloggat om Umeåprofessorn Stefan Svallfors undersökning om svenskarnas syn på välfärdsstaten - och inte minst, vår vilja att vara med och betala den. Bland annat säger undersökningen att 75% av de tillfrågade (4000 stycken) säger sig vilja betala mer skatt om pengarna går till välfärden. (Till skillnad från det skatteslöseri jag skrev om igår..)
Svallfors undersökning visar att det finns ett väldigt stort stöd för traditionell socialdemokratisk politik.

Ett hjärta rött gör en analys om hur vi socialdemokrater, med de förutsättningarna, kunde förlora valet. I stora delar en helt riktig analys som fler borde läsa.

Med tanke på Svallfors undersökning, med tanke på de människor jag möter i mitt uppdrag när jag reser runt i länet och landet, med tanke på hur debatten går inom arbetarrörelsen i övrigt - så finns det bara en analys att dra enligt mig.

Det är trångt i mittenfållan i politiken i vårt land. Vi socialdemokrater behövs inte där, det finns en hel hord med partier på den platsen. Vi behövs på vänstersidan, där vi alltid varit. Vi står upp för vår politik som vi beslutat om, och vacklar inte för att de blåser ibland. Vi fortsätter stå upp för de som behöver vår jämlikhetspolitik mest. Hela landet tjänar på ökad jämlikhet, inte på att fortsätta på den inslagna vägen med ökade klyftor.

Om företrädare för vårt parti hävdar något annat så välkomnar jag den debatten på nästa kongress.

Ett hjärta rött avslutar med att skriva
"Glöm aldrig – det var först när moderaterna stal socialdemokraternas retorik om välfärd och arbete som de lyckades vinna väljarna."

Jag vill göra ett tillägg där; Det betyder inte att vi vinner några val framöver på att låta som moderaterna. Tvärtom.



Pingat på intressant.

söndag 5 december 2010

Apoteksaffären

Ser på Aktuellt hur apoteksförsäljningen kostar svenska skattebetalare stora pengar, och blir inte imponerad. Inte speciellt förvånad heller. Som vanligt när regeringen vill konkurrensutsätta för att "öka tillgänglighet" eller "främja småföretagandet", så blir det inte så i slutänden.
Fler apotek har vi visst fått. Må så vara. För egen del har jag svårt att se vinsten med att det finns ett på varje sida om torgen i stan, med olika skyltar men samma varor. För det är ju i stan de har blivit fler, såklart. Glesbygden göra sig icke besvär.

Inte konstigt egentligen. Apoteken i Sverige i dag drivs av ett fåtal stora aktörer som har en sak gemensamt - att tjäna pengar. Då vill man ha sin verksamhet där man kan tjäna pengar, och inte nödvändigtvis där behovet finns. Det är ju inte välgörenhet de håller på med. Det vet varje politiker som är med och fattar besluten också.

Problemställningen känns ju igen på fler områden. Vi har en och annan minister som nästan kan bli gråtmild när de ska beskriva vad bra det är när småföretagarna får vara med och upphandla samhällsnyttiga tjänster, de småföretagarna som då skulle bli garanterna för att även glesbygden ska överleva. Tanken är vällovlig, för att inte säga sympatisk.

Problemet är när vi tittar på vilka det är som vinner upphandlingarna. Det är i de allra flesta fall stora, multinationella bolag, som kan lägga offerter som ingen vanlig liten småföretagare har en chans att konkurrera mot.

Det, kamrater, är inte en politik som leder till valfrihet och mångfald - tvärtom.

Mer på Alliansfritt

Pingat på intressant.