torsdag 30 april 2009

Allt jag inte kommer att säga

Sitter här kvällen innan första maj och läser mitt tal. Känns som det alltid gör, lite pirr i magen, lite nervös för att det inte ska vara rätt tal för rätt personer. Man vet ju aldrig vilka som kommer eller hur många de är. Det man dock alltid vet är att det är människor som har en syn på världen som i grunden är densamma som min. Och det räcker långt.

Mitt tal i år är väldigt olikt de jag har hållit tidigare. Jag är nämligen en statistiknörd. Jag har väldigt lätt att hamna i fällan där jag måste understryka det jag säger med siffror, för att visa att det inte är något som jag bara står och tycker. I år har jag ett annat upplägg. I mitt tal finns bara en enda siffra. 3. Tre val är det vi har framför oss. Tre val där vi alla måste ut och fotarbeta för att berätta för alla vi möter vilken värdegrund vi står för. Tre val som vart och ett är oerhört viktigt för Sveriges framtid.

I övrigt, inga siffror. Jag berättar inte att det är 148 000 ungdomar som är arbetslösa idag. Jag berättar inte att 130 000 till går ut gymnasiet i sommar och att regeringen inte bryr sig om att de inte har någonstans att gå. Jag berättar inte att 120 000 personer är varslade sen oktober, eller att Volvo Umeverken snart bara har kvar 700 av 2400 anställda. Jag berättar inte att Volvoarbetaren har 54 % i A-kassa och måste sälja sitt hus med förlust för att få hjälp av socialen. Jag berättar inte hur många hundra miljoner landstinget går back med för regeringens politik, eller hur många som måste sägas upp där på grund av den. Jag säger inte hur många miljarder vi la i budget för att förbättra läget för landstingen, kommunerna eller de unga. Jag tänker inte ens berätta att vi egentligen inte har förlorat i en enda opinionsmätning, för att varje gång högern verkat vara större än oss har minst ett av deras småpartier åkt ut ur riksdagen och vi hade fått majoritet ändå. Jag berättar inte hur mycket Anders Borg tjänar på ändrad fastighetsskatt och skattesänkningar för de rika, och inte heller hur mycket min pensionerade mor förlorat på samma politiska beslut.

Däremot tänker jag berätta varför jag är socialdemokrat. Jag tänker berätta varför jag delar den värderingsgrund som de människor i Åsele och Dorotea som kommer och lyssnar på mig har. Jag kommer att berätta vad jag tror på, och allt det som enar oss.
Jag kommer att prata om ideologi.

Jag längtar.

6 kommentarer:

  1. Gud vilket bra och peppande inlägg! Nu kör vi!

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Det känns som att det är dags att lägga in gasen och bara köra. Det tänker i alla fall jag göra!

    SvaraRadera
  3. Thomas Andersson30 april 2009 22:49

    Ja nu är det bara full fart som räknas fram till nästa höst.... Bra skrivet Helen.

    SvaraRadera
  4. Frånvaron av statistik och i synnerhet frånvaron av kritik mot borgarna, gav många pluspoäng till ditt tal idag. Det genomsyrades av gammeldags agitation på ett genuint och trovärdigt sätt, som jag tror att alla som lyssnade hade lätt att ta till sig. Jag hoppas att du, som du sa vid kaffet, lägger ut delar av talet här. Det imponerade. Tack! =)

    SvaraRadera
  5. Tack Katarina, det värmde! Kul att höra av dig här! Jag tyckte själv att det kändes som att det landade bra, och det var en bra stämning på mötet. Jag ska fundera lite på hur jag ska göra med talet, om jag kanske ska lägga ut delar av det.
    Tack igen!

    SvaraRadera
  6. Maria Östberg8 maj 2009 12:44

    Underbara och värdefulla tankar.

    Gjorde reklam för din blogg, med info om vad du sa i detta inlägg - för träffen med ordföringarna i LO-kommittéerna.
    Vi pratade om hur viktigt det är att prata ideologi/värderingar så folk tydligt förstår skillnaden mellan höger och vänster.
    Sa då att det kanske är viktigt att vi håller tillbaka statistiken för att, precis som du skriver, understryka sannningshalten i våra uttalanden.
    ...Folk tror på det vi säger ändå - dom lever ju mitt i det!

    SvaraRadera