Dagen efter

Första maj verkar ha varit en stor succé i hela landet igår. Så himla skönt. Även om jag inte har trott på den bild som målas upp i media, eftersom den inte stämt överens med de åsikter jag mött bland folk, så var det skönt att få visa upp hur starka vi är - i hela landet!



Som jag skrev innan Första maj, så var jag för egen del lite nervös över hur det skulle gå med talet. Som alltid. Ofta är det lätt att skriva tal där man raljerar över regeringens inkompetens, och framhäver de konkreta förslag som vårt alternativ står för. Det är enkelt - regeringen är en simpel måltavla nu för den typen av tal, och det har också ett visst underhållningsvärde för de som lyssnar. Men, jag gjorde inte det. Mitt tal var av ideologisk natur, och responsen jag fick på det var otroligt. Många sa att det var efterlängtat att prata värderingar istället för budgetsiffror, och en äldre partikamrat sa att han inte hört ett så ideologiskt tal sedan 1980 - och att han hade väntat sedan dess på att vi skulle bli mer idologiska igen. Jag tror att han har helt rätt.



Det är så enkelt att känna vikten av att hela tiden visa att vår praktiska politik är bättre än högerns. Frustrationen över att inte nå ut med våra förslag gör en nästan galen ibland som politiker. Mig i alla fall. Därför har vi en förmåga, vilket är ganska naturligt, att prata siffror och att skälla på regeringen närhelst vi får utrymme. Vad de gör med landet är ju fruktansvärt, och det är klart att vi vill visa att vi ser det.

Problemet blir att vi sällan tar tillfället i akt att berätta att vi har en helt annan syn i grunden. En annan syn på människan. En annan syn på vad som är närande och tärande. En helt annan utgångspunkt i alla våra analyser av skeenden omkring oss. Vi tar för givet, tror jag, att alla vet det.



Men så är ju inte fallet längre. Många har ingen aning om det. När Reinfeldt agiterar som en socialdemokrat, och när varenda politisk reporter sitter i TV-nyheter och morgonsoffor och säger att det inte alls är mycket som skiljer partierna åt längre, så innebär det att ingen vet vad de ideologiska skillnaderna är - om inte vi själva går ut och berättar. Ingen annan kommer att göra det åt oss.



Vi har guldläge nu. Efter ett helt fantastiskt Första majfirande runtom i landet, där tiotusentals människor möttes och pratade om orättvisor och ideologi så är det bara att hålla i. Det är bara att fortsätta diskussionerna, för nu har vi både förutsättningarna och uppmärksamheten. Vi är mitt i en valrörelse just nu, och jag kommer att ta varje tillfälle i akt när jag är ute och pratar om EP-valet att prata om ideologi och människosyn. Jag hoppas - och förutsätter att mina kamrater gör detsamma - för om vi når ut med det budskapet så finns det inte en chans att vi kan förlora något av de förestående tre valen.