Uranbrytningens vara eller icke vara

Läser Holmlunds blogginlägg om uranbrytning där han frågar allianspartierna vad de egentligen tycker, och det får mig att lyfta frågan igen fast jag bloggat om det förut.

Sist jag skrev om det hade FP-ledaren Björklund precis suttit i TV och sagt att om det var ok för kommunerna med uranbrytning så var det ok för honom. Svaret Holmlund fått på sin blogg från Ulrika Ingemarsdotter, kommunikationschef på Centerpartiet, lyder:

"Centerpartiet slår vakt om den kommunala vetorätten vad gäller uranbrytning. Ett starkt Centerparti är garanten för att uranet ska vara kvar i marken"

Hm. Som jag tolkar det svaret så är det ju detsamma som Björklund säger. Ansvaret ligger på kommunerna. Men om det då är ett alliansstyre i en kommun där ett bolag vill bryta uran, vad kommer den kommunen att säga då? Det är ju där det ska avgöras.
Sen tror jag ju att det var många centerpartister som trodde att ett starkt centerparti var garanten för att kärnkraften skulle avvecklas även med en borgerlig regering. Nu blev det ju inte så.

När man, som alliansregeringen, vill ha kvar och bygga ut kärnkraften i Sverige, så är det ju egentligen också det moraliskt rätta att stå bakom uranbrtytning här hemma. Vi kan ju inte låta andra länder ta på sig att göra det åt oss. Varför inte erkänna att det ena hör ihop med det andra? Ge folk en möjlighet att ta ställning för eller mot istället för att ge svävande svar.

Vi socialdemokrater är mot en kärnkraftsberoende framtid och vi är därmed mot uranbrytning. I vårt rödgröna samarbete är vi överens på den punkten. Nu vill vi veta var regeringen står.

Pingat på intressant.