Jakten, politiken och valet.

I dessa dagar är ju jaktfrågorna aktuella av mer än en anledning. Älgjakt pågår, likväl som fågeljakten, som också är efterlängtad av många - både i skogslandet och på fjället.

Men det är också valrörelse, och där är jaktfrågorna också heta. Ikväll har jag varit och pratat om jaktpolitiken på ett möte i Kiruna, och inte helt oväntat så var fjälljaktsfrågan den som vi diskuterade mest. Frågan om Sveaskogs extrema arrendehöjningar kom självklart också upp, och vi fick en diskussion om vem jakten egentligen är till för - och därmed en mer ideologisk diskussion. Mötet var väldigt intressant, det är alltid givande att diskutera med folk som är kunniga i ämnet, och det är då man får vidga sina egna vyer.

Idag hade jag en krönika inne i Piteåtidningen på temat, jag klistrar in den här för den som är intresserad:

"Det är bråda dagar, dessa. Älgjakten har dragit igång och valrörelsen är inne i spurtfasen. Bägge delarna engagerar många människor, om än på lite olika sätt. Men de hör ihop, i allra högsta grad.

Jag har under de senaste fyra åren varit Socialdemokraternas talesperson i jakt och rovdjurspolitik i riksdagen. Det har varit, minst sagt, fartfyllda år, och ett antal stora frågor har debatterats och beslutats. En del har vi varit överens om, faktiskt ganska mycket. Många av de beslut som fattats var sådana som även vi gick till val på 2006, såsom förändringar i §28 om rätt att skydda tamdjur, ersättningar för eftersök, och att fortsatt få använda bly i ammunition.

Stora delar av rovdjurspolitiken var vi också överens om, den stora skiljelinjen där gick vid vargen. Vi var överens om att införa licensjakt på varg, men ungefär där upphörde likheterna. Vi la en 20-årsplan på vargpolitiken, medan regeringen tyckte att en 4-årsplan för att lösa de genetiska problemen skulle räcka. Det är för kortsiktigt. Vi vill behålla etappmålet på 200 vargar till 2029 och främja naturlig invandring. Regeringen satte tak till 2012, och ska innan dess ha inplanterat 20 vargar och inte ett ord om vad som händer sen. Här står vi långt från varandra.

En annan stor politisk debatt under den här mandatperioden har varit frågan om fjälljakten. Regeringen ändrade år 2007 reglerna om jakten i fjällen på statens mark så att alla som bor i ett EU-land kan komma hit och jaga på samma villkor som de boende i fjällen. Det var en ändring som gjordes på tok för fort, och som man sedan vägrar att backa ifrån, trots att resultatet har blivit allt annat än bra. Regeringen säger att de inte vill utestänga någon från jakt på grund av nationalitet. Fast där har man ju fel. Vi bryr oss inte om nationaliteter, vi tycker att de som är boende i Sverige ska ha förtur på jakten på statlig mark. Det är regler som finns i de flesta andra EU-länder. Man kan alltså inte åka ut i Europa och tro att de har lika generösa jaktregler som oss. Reinfeldts kommentar på fjälljaktsproblematiken var tydlig, på en direkt fråga från mig i riksdagen svarade han "Det är lite konstigt detta - vi har en glesbefolkad del av landet där det alltid verkar vara för trångt".

För mig är det en bra illustration av hur den här regeringen har sett på glesbygden. Man tar inte de frågorna på allvar. Den samhälleliga basservicen i små kommuner har minskat rejält under de senaste åren. Om skatteintäkterna sjunker så blir det självklart mindre personal i skolan och inom vården. Det blir mindre pengar till vägar och kommunikationer, och det blir svårare och svårare att bo kvar - för att inte nämna svårigheten att få folk att flytta in - om inte basservicen finns kvar.

Vi vill ha en politik som inte bara är till för jakten, utan även för jägarna och deras familjer. Därför ägnar jag den här delen av älgjakten till valrörelsen istället, men önskar er alla som är på pass en lyckosam jakt. Kom bara ihåg att bryta för röstning den 19:e."

Pingat på intressant.