En sjuk försäkring

Såg just TV4-nyheterna som hade snappat upp det här blogginlägget som spreds över hela internet igår. Emilia beskriver där situationen för hennes mamma som är sjuk, utförsäkrad och som dessutom tvingas sälja sin lägenhet för att få försörjningsstöd (nya begreppet för socialbidrag). Blogginlägget är långt, men läs det. Det är vi som medborgare i det här landet skyldiga att göra innan vi går och röstar på söndag. Det är ett exempel, ett av många enskilda livsöden som ligger helt i politikens händer.

Jag har precis ikväll hört moderaten Edward Riedl, som toppar deras riksdagslista i Västerbotten, säga att "ingen blir utförsäkrad idag - man blir omförsäkrad", när han debatterade här i Umeå.
Förra veckan debatterade jag med bland andra Maria Lundqvist Brömster (fp) som med emfas hävdade att "ingen sjuk person blir utförsäkrad i det här landet idag".

Jag blir oerhört provocerad och illa berörd när jag hör dem. Det finns nämligen bara två alternativ till varför de säger så. Antingen så går de genom livet utan att läsa mail, tidningar, eller möta människor. Eller så tror de att alla utförsäkrade ljuger. Vilket alternativ som än stämmer så är det fruktansvärt.

För ett par dagar sedan träffade jag en kvinna som också blivit utförsäkrad. Hon har verkligen försökt arbetsträna, men det går bara inte. Hon är för sjuk. När hon försöker arbeta blir hon ännu sjukare, och vägen tillbaka blir ännu längre. Nu är det dock slut med ersättning från sista september, för hon anses inte vara sjuk nog. Enligt Försäkringskassan.
Hon har familj. När vi satt där och pratade så säger hon plötsligt att hon ibland bara vill sätta sig i bilen, köra iväg och aldrig sluta köra. Bara bort. För hon säger att hon känner sig som ett sänke för familjen. "Om jag inte fanns här så skulle sambon få hjälp med ekonomin och barnen, men så länge jag finns här så är jag bara ett sänke".

De adjektiven jag skulle vilja skriva här lämpar sig nog inte för en riksdagspolitikers blogg. Men den vreden jag kände efter att ha träffat henne är enorm. Hur kan ett samhälle, så rikt som vårt ändå är, helt vända henne ryggen? Hur kan vi tillåta att någon känner sig som "ett sänke" för sin egen familj, och att hon gör det på grund av de politiska beslut som ligger bakom??

Och minns ni varför regeringen över huvud taget införde stupstocken i sjukförsäkringen? Det berodde ju inte på pengarna. Sjukförsäkringssystemet i Sverige går med enormt plus varje år.
Nej, det berodde på den där debatten vi hade om "bidragsfusk".
För det första är det en försäkring, inget bidrag. Glöm inte det.
För det andra är det aldrig ok med kollektiv bestraffning. Om det var några promillen, kanske till och med ett par procent som fuskade med sjukförsäkringen, så är det faktiskt inte något skäl att straffa de som ÄR sjuka.

Vi har en regering som har en mycket cynisk och kall syn på människor. Att trampa på kvinnor som Annica, eller kvinnan som jag träffade, är inget som de drar sig för. I kvällens TV-debatt där Mona Sahlin lyfte exemplet med en annan kvinna som utförsäkrats, Maria, så låtsas samtliga alliansens partiledare som ingenting. Mona lyfte exemplet två gånger, men ingen ville svara. Det är enklare att låtsas om att dessa tiotusentals människor inte finns.

Jag har sagt det förut, jag säger det igen.
Det är skamligt.

Rösta på Socialdemokraterna på söndag. Vi lovar, tillsammans med V och Mp, att riva upp det orättvisa sjukförsäkringssystemet på det allra första regeringssammanträdet efter valet.

Pingat på intressant.