Allt jag inte kommer att säga

Sitter här kvällen innan första maj och läser mitt tal. Känns som det alltid gör, lite pirr i magen, lite nervös för att det inte ska vara rätt tal för rätt personer. Man vet ju aldrig vilka som kommer eller hur många de är. Det man dock alltid vet är att det är människor som har en syn på världen som i grunden är densamma som min. Och det räcker långt.

Mitt tal i år är väldigt olikt de jag har hållit tidigare. Jag är nämligen en statistiknörd. Jag har väldigt lätt att hamna i fällan där jag måste understryka det jag säger med siffror, för att visa att det inte är något som jag bara står och tycker. I år har jag ett annat upplägg. I mitt tal finns bara en enda siffra. 3. Tre val är det vi har framför oss. Tre val där vi alla måste ut och fotarbeta för att berätta för alla vi möter vilken värdegrund vi står för. Tre val som vart och ett är oerhört viktigt för Sveriges framtid.

I övrigt, inga siffror. Jag berättar inte att det är 148 000 ungdomar som är arbetslösa idag. Jag berättar inte att 130 000 till går ut gymnasiet i sommar och att regeringen inte bryr sig om att de inte har någonstans att gå. Jag berättar inte att 120 000 personer är varslade sen oktober, eller att Volvo Umeverken snart bara har kvar 700 av 2400 anställda. Jag berättar inte att Volvoarbetaren har 54 % i A-kassa och måste sälja sitt hus med förlust för att få hjälp av socialen. Jag berättar inte hur många hundra miljoner landstinget går back med för regeringens politik, eller hur många som måste sägas upp där på grund av den. Jag säger inte hur många miljarder vi la i budget för att förbättra läget för landstingen, kommunerna eller de unga. Jag tänker inte ens berätta att vi egentligen inte har förlorat i en enda opinionsmätning, för att varje gång högern verkat vara större än oss har minst ett av deras småpartier åkt ut ur riksdagen och vi hade fått majoritet ändå. Jag berättar inte hur mycket Anders Borg tjänar på ändrad fastighetsskatt och skattesänkningar för de rika, och inte heller hur mycket min pensionerade mor förlorat på samma politiska beslut.

Däremot tänker jag berätta varför jag är socialdemokrat. Jag tänker berätta varför jag delar den värderingsgrund som de människor i Åsele och Dorotea som kommer och lyssnar på mig har. Jag kommer att berätta vad jag tror på, och allt det som enar oss.
Jag kommer att prata om ideologi.

Jag längtar.

En förlorad generation?

Har varit på ett mycket bra möte i Umeå om det minst sagt dystra arbetsmarknadsläget. Värst är det för de unga, som jag också bloggat om här tidigare. Idag är 130 000 unga utan jobb. I juni går en av de största årskullarna sedan 40-talet ut ur gymnasiet, också de är 130 000. Många av dem går direkt ut i arbetslöshet, utan möjlighet till utbildning eller praktik.

Det är skamligt. Vi har inte råd att förlora en generation unga till utanförskap som skapats av brist på politisk vilja.

Apropå svininfluensan...

Sitter och lyssnar på radion om svininfluensan, utbredningen verkar öka och i Mexico City har man stängt 6oo offentliga byggnader för att inte smittan ska förlora kontrollen. Man inleder också massvaccineringar för att få kontroll över smittan. Uppgifter om antalet döda i influensan varierar, och media lugnar med att den verkar vara behandlingsbar.



Det krävs dock att man lever i den delen av världen där man har tillgång till sjukvård.



Mexico City kan kännas avlägset, men för bara en månad sedan konstaterade man smittan i Finland, men då den "vanliga" svininfluensan, som smittar mellan svin och inte till människor. Uppgifterna går lite i sär, en del säger att svininfluensan alltid kunnat smitta från djur till människa, men inte mellan människa och människa (som den svenska sorkfebern, som jag tyvärr hade den tveksamma äran att insjukna i för ett par år sedan) De utbrotten som ny dykt upp i USA och Mexico är dock en helt ny typ, som smittar även mellan människor. Därav WHOs inblandning i frågan.



Apropå den blogg jag skrev häromdagen så måste man ändå fundera på regeringens förslag om att privatisera smittskyddsberedskapen. I lägen som detta, när vi har en smitta som sprids från djur till människor så måste vi verkligen ha en smittskyddsberedskap att lita på. Jag hoppas verkligen att detta får dem att tänka till en gång till. Vis av erfarenheten, så tvivlar jag dock på att det sker..

Fågelinfluensaansvar privatiseras

Idag lämnar regeringen in en lagrådsremiss om en ny veterinär organisation. Måhända låter det inte som en kioskvältare, men faktum är att det är riktigt skrämmande läsning.

Idag har vi en statlig distriktsveterinärorganisation som garanterar en djursjukvård över hela landet. De garanterar också en väl uppbyggd smittskyddsberedskap. Smittskyddet är en stor och oerhört viktig fråga. Fågelinfluensan kanske inte syns lika ofta på löpsedlarna längre, men faran är allt annat än bortblåst. Vi ser också andra sjukdomar komma upp till våra breddgrader allteftersom klimatet förändras. Blåtunga är exempel på en sådan sjukdom, som vi nu bedriver intensiv vaccinering mot i stor skala, men det finns också exempel på de Leschmaniasmittade hundarna som uppmärksammades av Uppdrag granskning tidigare i år.

En statlig smittskyddsorganisation garanterar dels ett smittskydd i hela landet, men också ett likvärdigt smittskydd i hela landet. Utbildningar genomförs kontinuerligt för att hålla kunskapen hög om nya sjukdomar och olika metoder för behandling och förebyggande.

Nu vill regeringen att smittskyddsberedskapen och den veterinära jourverksamheten ska kunna upphandlas av privata aktörer. Den som kommer med lägsta priset ska alltså vara den som skyddar samhället från smittsamma sjukdomar. Det är absurdt, om ni frågar mig. Hur ska detta kunna säkerställas? Varför splittra upp en idag mycket väl fungerande organisation?

Regeringens privatiseringsiver har inga gränser, nu hotas även hälsan för både djur och människor.

Chockbesked igen

Idag kom ännu ett tungt varsel från Volvo som kommer att drabba flera städer i Sverige, och återigen även Umeå. 655 anställda kommer att varslas från Lastvagnar i Umeå och i Göteborg. Situationen har varit akut länge, och nu börjar den kännas närmast ogreppbar. Hur många ska det bli kvar i Umeå? Och hur många krävs det för att fabriken i Umeå överhuvudtaget ska kunna fortsätta sin produktionsline?

Regeringens senaste budget innehåller inga satsningar för att hantera den skenande arbetslösheten. Som jag tidigare skrivit om så handlar deras "satsningar" bara om att tillföra pengar till A-kassan och lönegarantin för att utbetalningarna ökar. Aktiva insatser uteblir. Den lilla patetiska satsningen på vuxenutbildning ger Umeå 1.2 platser, och detta i en situation när vi har 2000 sökande till ett städjobb på sjukhuset. Hur kan en svensk regering bara stå tysta och titta på när allt detta sker?

Jag förstår det inte. Den människosyn som ligger i botten på borgerlig politik känns ibland för mörk för att jag ska kunna ta in den. De prioriterar inte de människor som drabbas av lågkonjunkturen, men de är för fega för att våga säga det högt. De prioriterar de som redan har, de lånar till och med pengar för att sänka skatten för sina högavlönade väljargrupper före satsningar på de som behöver hjälp nu. Säg det rakt ut! Säg vilka ni prioriterar och vilka som ni inte vill prioritera, så har människor möjlighet att välja själv vilket regeringsalternativ man vill ha. Att fortsätta hyckla om att de anser att människor har lika värde utåt och agera stenhårt i motsatt riktning i politiska beslut är att undanhålla sanningen för folk. Att ljuga, för att tala klartext.

Filmatisering!

Gick in på Alliansfritt Sveriges hemsida och hittade följande nygjorda lilla film.
Tycker det var lämpligt att göra reklam för den här idag, med anledning av det blogginlägg jag gjorde igår. En filmatisering på samma tema, helt enkelt.

Inga vinnare, många förlorare

Så kom då de efterlängtade vårbudgeten idag. En budget där vi verkligen hade hoppats på krafttag mot arbetslösheten innan den går för långt, krafttag mot jobbkrisen och för jobben, och besked om satsningar på kommunerna, landstingen och utbildning. Av detta blev det intet.

Anders Borg gjorde en stor sak av den enorma "satsning" som görs på arbetsmarknadspolitiken. En satsning av historiskt slag, sa han. Drygt 10 miljarder. 10 miljarder, som enbart kommer att gå till de ökade kostnader som arbetslösheten för med sig genom att fler behöver A-kassa och att fler får lönegaranti på grund av ökade konkurser. Detta kallar man för "satsning". Och vissa media, tex DI, lyckas dessutom köpa detta.

Det satsas inte en krona på aktiva insatser. Det satsas inte en krona på näringslivet. Inte en stavelse om att tidigarelägga statens investeringar i byggande, renoveringar eller järnvägar. Utbildningen då? Ingenting på bristyrkesutbildning. 400 platser på yrkesvux. Det blir 1.2 platser per kommun. Samma dag som 700 får gå från SAAB. Det är ett hån.

När ska Borg & Co inse att de har ansvaret och att det är de som har möjlighet att påverka? När Borg dessutom avfärdar vår kritik som ansvarslös, och att vi hittar på pengar som inte finns, så tror man knappt sina öron. Vi har täckning för våra förslag. Det är Borg &Co som lånar pengar redan nu för att betala de rikas skattesänkningar. Det är ansvarslöst.

Mycket går att säga och kritisera i denna budget, därför kommer vissa saker förmodligen inte att bli så stora i media. Ett exempel är att man minskar Sametingets anslag med 5 miljoner. Det är över 10 % av deras totala anslag, i en tid när deras arbetsuppgifter bara ökar, vilket är något jag och en kollega motionerade om förra året.
Samtidigt ökar regeringen anslagen till sitt eget regeringskansli med 141 miljoner. Beräknad ökad kostnad inför ordförandeskapet i EU är 81 miljoner, men resten? 60 miljoner? Sametinget har idag en budget på dryga 43 miljoner, och där ska man alltså skära 5. Kan det verkligen vara rimligt?