Tankar från en fjälltopp

Den här helgen har jag spenderat i Härjedalsfjällen med turer på skoter och pimpelfiske på stilla fjällsjöar. Då finns gott om tid att filosofera över livet, politiken och världen.
Ganska snart har tankarna börjar snurra kring klimatförändringarna. Självklart.

I fredags träffade jag en journalist från ÖP som hade lyssnat på en forskare som utmålade ett scenario där Härjedalen skulle ha samma klimat som Stockholm har nu redan om tio år. Olika forskare kommer med olika profetior om hur fort allt kommer att ske.
Det alla är överens om är att det kommer att ske.
Ibland undrar jag dock om alla i politiken är lika övertygade.

I valrörelsen 2006 sa Reinfeldt att miljöfrågorna inte var prioriterade för dem. Kd förde en valrörelse om att sänka bensinskatten. Bägge partierna och deras företrädare fick snabbt byta fot, åtminstone utåt sett, direkt efter valet. Det visade sig ju att klimatfrågan var en av de mer prioriterade bland befolkningen..

Idag slår sig Reinfeldt ofta för bröstet och pratar om vilket stort ansvar de tar i klimatfrågan, inte sällan försöker han dessutom sno credit från den klimatpolitik som den förra regeringen drev. Samtidigt försöker de låta påskina att de är starkt drivande i klimatpolitiken, vilket inte är sant. I den klimat- och energipropostion som nu är lagd så minskar regeringen kraven på minskning av utsläppen inom Sverige. Det är helt obegripligt. De anser att det är rimligt att satsa svenska skattemedel på att byta ut fönster till treglasfönster i Storbritannien istället för i Åsele. Och detta mitt under en brinnande svensk jobbkris.

Samtidigt vill regeringen satsa på förnyad kärnkraft. Det riskerar att lägga en blöt filt över nyinvesteringar i grön energi - och jobben finns NU i den gröna energisektorn. I kärnkraftsbranchen kan det bli några, tillfälliga, jobb om 30 - 40 år när dagens reaktorer är uttjänta.

Det jag kommer fram till i mina fjällfilosofier är enkelt. Den borgerliga regeringen tar varken klimatfrågan eller jobbkrisen på allvar. Jag undrar om de överhuvudtaget inser vad som sker i verkligheten utanför Rosenbad. De säger vad folket vill höra, men i praktisk politik tillför de intet.

Till sist, med den färska pimplade öringen puttrandes på spisen, så hoppas jag att just den forskaren jag tidigare skrev om verkligen har fel. Måtte vi få ha kvar de fantastiska snötäckta kalfjällsvidderna många, många decennier framöver.