Visar inlägg med etikett klimatpolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klimatpolitik. Visa alla inlägg

måndag 15 juni 2009

Högmod och surskallar i politiken

Sitter i kammaren och följer våra utskottsdebatter om havsmiljö och klimatpolitiken idag. Kan konstatera att det är en oerhört märklig debatt.

Det ordet som kännetecknar borgarna idag är högmod, rätt och slätt. Att lyssna på miljöminister Carlgren och moderaternas Sofia Arkelsten kan få även en lågtryckare som jag att få problem med blodtrycket. Det finns ingen gräns för hur raljant man kan vara, tydligen. Språkbruket från ministern är nedlåtande, raljant och förlöjligande. Debatten förtjänar större respekt än så. Det handlar - faktiskt - om världens framtid.

Dagens lågvattenmärke står tveklöst Arkelsten för. I ett replikskifte med vänsterns Wiwi-Anne Johansson berättar hon leende och med inte så lite syrlighet hur hon skickat påskägg med "surgubbar" (stora sura godisar) till oppositionens talesmän i klimatpolitik inför påsken, med hälsningar att det är tragiskt att de inte kan enas om klimatpolitiken, och välkomnar dem över till "den andra sidan". Dessutom berättar hon glatt att detta går att se på You Tube..

Patetiskt. En nivå som inte hör hemma i riksdagens kammare, faktiskt inte någonstans i den politiska sfären.

Dessutom försöker samma Arkelsten sig på att beklaga att inte oppositionen valt att göra gemensam sak om klimatpolitiken idag, eftersom det "nog hade gått att få media på det just idag". Så omtänksamt. Eller?
Genom att säga så låter hon påskina att vi inte har någon gemensam politik på klimatområdet - i just den debatt som grundar sig på det betänkandet där vi har 84 (!) gemensamma reservationer...

Om jag minns rätt så hade alliansen inte ett enda gemensamt förslag ett år innan de vann valet. Man ska inte kasta sten i glashus...
Vi har en gemensam politik. Vi har ställt målen högre än regeringen. Vi har en seriös vilja att förbättra jordens klimat, inte att bara göra det lägsta som krävs för att slippa skämmas globalt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pingat på intressant.

söndag 22 mars 2009

Tankar från en fjälltopp

Den här helgen har jag spenderat i Härjedalsfjällen med turer på skoter och pimpelfiske på stilla fjällsjöar. Då finns gott om tid att filosofera över livet, politiken och världen.
Ganska snart har tankarna börjar snurra kring klimatförändringarna. Självklart.

I fredags träffade jag en journalist från ÖP som hade lyssnat på en forskare som utmålade ett scenario där Härjedalen skulle ha samma klimat som Stockholm har nu redan om tio år. Olika forskare kommer med olika profetior om hur fort allt kommer att ske.
Det alla är överens om är att det kommer att ske.
Ibland undrar jag dock om alla i politiken är lika övertygade.

I valrörelsen 2006 sa Reinfeldt att miljöfrågorna inte var prioriterade för dem. Kd förde en valrörelse om att sänka bensinskatten. Bägge partierna och deras företrädare fick snabbt byta fot, åtminstone utåt sett, direkt efter valet. Det visade sig ju att klimatfrågan var en av de mer prioriterade bland befolkningen..

Idag slår sig Reinfeldt ofta för bröstet och pratar om vilket stort ansvar de tar i klimatfrågan, inte sällan försöker han dessutom sno credit från den klimatpolitik som den förra regeringen drev. Samtidigt försöker de låta påskina att de är starkt drivande i klimatpolitiken, vilket inte är sant. I den klimat- och energipropostion som nu är lagd så minskar regeringen kraven på minskning av utsläppen inom Sverige. Det är helt obegripligt. De anser att det är rimligt att satsa svenska skattemedel på att byta ut fönster till treglasfönster i Storbritannien istället för i Åsele. Och detta mitt under en brinnande svensk jobbkris.

Samtidigt vill regeringen satsa på förnyad kärnkraft. Det riskerar att lägga en blöt filt över nyinvesteringar i grön energi - och jobben finns NU i den gröna energisektorn. I kärnkraftsbranchen kan det bli några, tillfälliga, jobb om 30 - 40 år när dagens reaktorer är uttjänta.

Det jag kommer fram till i mina fjällfilosofier är enkelt. Den borgerliga regeringen tar varken klimatfrågan eller jobbkrisen på allvar. Jag undrar om de överhuvudtaget inser vad som sker i verkligheten utanför Rosenbad. De säger vad folket vill höra, men i praktisk politik tillför de intet.

Till sist, med den färska pimplade öringen puttrandes på spisen, så hoppas jag att just den forskaren jag tidigare skrev om verkligen har fel. Måtte vi få ha kvar de fantastiska snötäckta kalfjällsvidderna många, många decennier framöver.