Moderat med mod

Fick ett mail nu på förmiddagen från den moderate riksdagsledamoten Göran Thingvall, som med omedelbar verkan lämnar sina uppdrag och begär utträde ur moderaterna i protest mot regeringens politik.
Hans pressrelease finns inklistrad här nedan.
All heder åt moderater som vågar protestera, de flesta borgare nöjer sig med att protestera utanför offentligheten, vid fikabordet eller i korridorerna. Många kommenaterer har jag hört under den här mandatperioden, viskande borgare som säger att "egentligen tycker jag nog som du....men..." Men vadå? Om partiet man företräder inte längre står kvar där man själv är så ska man göra precis som Thingvall. Gå vidare, och påverka någon annanstans.

I sista stycket i pressreleasen skriver Thingvall : " Efter ett långt arbetsliv skall man inte bli förpassad i skymundan och kategoriserad som exempelvis fattigpensionär, ett begrepp som politiker uttalar som ett statiskt och vedertaget begrepp vilket är en skam för Sverige."

Respekt, Thingvall!

Här följer hela pressreleasen:

PRESSRELEASE;
Jag började min aktiva politiska bana 2004. Hade fram tills dess skrivit i de flesta tidningar och tidskrifter om situationen för privatläkarna på nationella taxan. Framför allt om det regelverk som omgav oss och till viss del idag fortfarande gör. Jag tänkte då 2004 att jag måste in i hetluften för att lyfta dessa frågor och göra ngt åt dem. Gick in i moderaterna 2004 och berättade för framlidne borgmästaren Anders Gustâv om mina planer och han tyckte att det var förträffligt att Solna skulle få en riksdagsledamot. Vi blev ju två som bekant. Karl Sigfrid kom in direkt och jag ngt senare trots att jag kom trea med personkryssen i valkretsen.
Jag gick till val på att göra sjukvården synlig i Sveriges riksdag, föra in min verklighet helt enkelt. Bönade å bad om att få sitta i socialutskottet om än så bara som extra extra extra suppleant men fick höra att det inte fanns plats. Så här med facit i hand förstår jag att man inte vill ha en kliniskt verksam läkare med sin verklighet i detta utskott, speciellt en privatläkare på nationella taxan. Avsikten med min roll i riksdagen har hela tiden varit att tillföra ngt, inte vara här för att lära mig om sjukvården. Jag förstår att detta stöter på patrull med partiets politik. Man skulle kunna tro att en socialminister som skall genomföra stora reformer skulle vara intresserad av att höra, stämma av, med en kliniskt verksam läkare i den egna Alliansen. Att få viktiga synpunkter från sjukvårdens grå vardag men, åter igen med facit i hand, förstår jag att min kunskap och kompetens inte varit önskvärd. Det hade ju självfallet blivit svårare för Hägglund att kohandla med SKL om vårdvalet och framförallt offra läkarna på nationella taxan. Betänk dessutom att Alliansen gick till val med löftet att ordna detta med ersättningsetablering vilket skulle göra det möjligt för läkarna att sälja sina mottagningar. Ett vallöfte som applåderades av alla efter många år i ovisshet. Men ack vilken nit privatläkarna gick på! Framförallt allmänmedicinarna på taxan. Tänka sig att en borgerlig regering till sist, vänner trodde man, sätter en kniv i ryggen på kåren! Men vad hade vi att sätta emot när sjukvårdslandstingsrådet är gift med statsministern som är chef för socialministern!
Jag känner mig i nuläget inte klar med riksdagen. Hade tänkt ställa upp ytterligare en mandatperiod men helt sonika blivit stoppad i nomineringsprocessen. Ngt märkligt med tanke på att jag är ordf i en av fyra sektioner i Solna sedan sex år. Om jag inte ens blir förordad av min lokalförening känns det ngt avslaget. Men det här är väl politik i sin prydno. Se bara på Birgitta Olsson! Lojalitet i politiken är bara riktad uppifrån och ned, s.k. envägslojalitet, vilket jag inte kan ställa upp på. Min lojalitet spretar åt olika håll och blir ju då, märkligt nog, hämmande på den politiska karriären. Jag tycker att det är oerhört viktigt att stå för det jag tycker och tänker även om det går på kollisionskurs med partiet. För demokratin måste det vara enormt viktigt!
Jag väljer därför nu med omedelbar verkan att lämna den moderata riksdagsgruppen och även ordförandeskapet i Ulriksdal/Bergshamrasektionen i Solna. Jag begär dessutom utträde ur Moderata samlingspartiet. Jag stannar kvar i riksdagen fram till valet i september. Jag har begärt medlemskap i SPI – Sveriges pensionärers intresseparti, ett tvärpolitiskt parti för äldrefrågor som bildades -87 och finns representerat i många kommuner och Hallands landsting. Jag är övertygad om att Sverige behöver ett seniorparti i riksdagen. Ett parti som fungerar som en katalysator för äldrefrågor! Nästa mandatperiod skall bli pensionärernas!
Att bli gammal skall vara ngt som varje medborgare med tillförsikt skall se fram emot. Ekonomisk trygghet, anpassad boendeform och om nödvändigt en välkomnande sjukvård. Efter ett långt arbetsliv skall man inte bli förpassad i skymundan och kategoriserad som exempelvis fattigpensionär, ett begrepp som politiker uttalar som ett statiskt och vedertaget begrepp vilket är en skam för Sverige. SPI kommer att verka för en trygg ålderdom för alla och inte göra skillnad. Landets pensionärer och pensionärsorganisationer behöver definitivt en förlängd arm in i riksdagen som garant för en dynamisk äldrepolitik, behöver ett parti för att få makt bakom orden! -Mandatperioden 2010 – 2014 skall bli pensionärernas!
Göran Thingwall
Riksdagen den 26 januari kl 14.30 2010

Pingat på intressant.