Centerkrisen

Kan inte undanhålla er följande ledare från dagens Norra Västerbotten (texten även inklistrad nedan), om Centerpartiets djupa kris. Det är många som skrivit om partiets problem, och det finns all anledning att återkomma i frågan. Norra Västerbottens ledarsida är inte kända för att kritisera högern, vilket också lyser igenom i denna ledare, men kritiken mot C är inte nådig idag.
Jag kommer garanterat att återkomma med fler egna analyser i ämnet, men för stunden så nöjer jag mig med att sprida omnämnda ledare, som kommer här;

"Centern på osäker mark
Valet 2006: Centern gör ett bra val, blir näst största borgerliga parti med nästan 8 procent av rösterna, partiledaren Maud Olofsson blir näringsminister och vice statsminister. Riktlinjer dras upp i förtroenderådet. Nu ska Centern växa, bli en maktfaktor att räkna med. Målsättningen är att bli dubbelt så stort efter valet 2010.
Inför valet 2010: Centern har inte fördubblat sitt väljarstöd. Enligt de senaste opinionsundersökningarna är i stället Centern ett nästintill halverat parti. Det är nu bekymrade partisekreterare brukar träda fram och med myndig stämma förklara att en opinionsundersökning är en opinionsundersökning och att det är på valdagen som det ska avgöras. Opinionen kan förvisso svänga på åtta månader, men det finns anledning för partiets valstrateger att känna djup oro. För Centerpartiet är ett parti som skurit av banden till sina kärnväljare, de gamla bondeförbundarna, småföretagarna, delar av miljörörelsen och därtill övergett regionalpolitiken. De gamla väljarna känner inte igen sig samtidigt som de nya lyser med sin frånvaro. Centern har blivit ett borgerligt parti, bland andra borgerliga parti.
I helgen fastställde Centerpartiet i Västerbotten sina nomineringslistor. Toppar gör som väntat partiledaren Maud Olofsson, Högfors, Robertsfors, med Helena Lindahl, Bygdsiljum, på platsen närmast därefter. Två politiker som i mångt och mycket personifierar det ”nya” Centern. Nu har de ett styvt jobb framför sig.
Det går självklart att peka på enskilda händelser bakom raset: hanteringen av Saab och Vattenfall, omsvängningen i kärnkraftsfrågan, de icke uppfyllda löftena till småföretagarna om ett förenklat regelverk och avsaknaden av en offensiv regionalpolitik. Lägg därtill en partiledare som av många upplevs som kaxig och alltför påstridig. Men det inte i enskilda händelser som Centerns ras står att finna. Det är i helheten.
På drygt tre år har Centern förvandlats från alliansens näst största parti till dess svagaste kort – tillsammans med Kristdemokraterna. När Moderaterna blev ”nya” Moderaterna lyckades man växa genom att dels dra till sig nya väljare, dels behålla sina kärnväljare, precis som förre Centerledaren Thorbjörn Fälldin gjorde i succévalet 1973 då Centern fick 25,1 procent av rösterna. Men när Centern skulle bli ”nya” Centern var det mycket som gick fel. Partiet har lyckats skrämma bort sina gamla, trogna väljare, samtidigt som man misslyckats med att dra nya till sig.
Moderaterna lyckades med den svåra konsten att förnya ett parti – Centern misslyckades. Och nu är goda råd dyra."

Pingat på intressant.