I helgen tänker jag på..

Den här helgen går mina tankar återkommande gånger till renskötarna i Sirges sameby i Norrbotten. I fredags när de skulle driva 3000 renar över sjön Kutjauri så vände plötsligt de första renarna som tagit sig över sjön, och renarna började springa runt på sjön. Isen höll inte för trycket, och minst 200 renar drunknade.

Det är svårt, men inte omöjligt, att föreställa sig paniken som utbröt, och den maktlöshet renskötarna måste ha känt när olyckan inträffade. De har sedan slitit med att bärga de döda renarna ur sjön, och det måste ha varit ett fruktansvärt arbete, både fysiskt och psykiskt.

Beklämd blir man också av de läsarkommentarer som finns i Västerbottens Folkblad om händelsen. Att folk kan vara så grymma att de ens insinuerar att samebyn inte skulle ha kollat isen innan gör mig rent ut sagt förbannad. Varför skulle de riskera sina djur och sitt levebröd, och varför skulle de vilja uppleva det helvete de har haft de sista dagarna? Jag skäms över folks beteende.

Rennäringen har enorma problem idag, inte minst med anledning av den rovdjurspolitik vi politiker har fört. I år beräknas från SLU att ca 70 000 renar kommer att tas av rovdjur. Visst finns det lagstadgat vilken ersättning som ska utgå för detta, men det finns problem med det. Inte bara ersättningens utformning, utan också det faktum att pengarna inte räcker. I år är ersättningspengarna slut, och regeringen tillför inte mer. Då spelar det ju ingen roll vilka lagar och regleringar vi fattar beslut om.

När en katastrof som den Sirges sameby nu råkat ut för händer utöver detta, så kan det få enorma konsekvenser för enskilda renägare. Det är inte bara de drunknade djuren som gått förlorade, utan också deras framtida avkommor.

Att folk har mage att sitta inne i stugvärmen vid sina datorer och skriva nedsättande inlägg om händelsen samtidigt som renägarna sliter i kylan vid sjön för att få upp de döda renarna ur isvattnet är inget annat än osmakligt.

Pingat på intressant.