Heta vargar

Nu har vi precis avslutat dagens riksdagsdebatt om den framtida rovdjursförvaltningen.

Debatten gick som väntat hett till när det gällde vargfrågan, och vargfrågan var det som helt dominerade dagens debatt. För oss socialdemokrater är det också den frågan där vi skiljer oss mest från regeringen i hela rovdjurspolitiken.

Regeringens förslag på vargpolitiken går i korthet ut på att frysa vargstammen till 210 individer till 2014, och under den tiden tillföra 20 nya individer till den svenska stammen för att förbättra stammens genetik. Den nuvarande stammen på cirka 230 djur bygger ju på tre individer från början. De vill dels att vargar själva ska invandra och dels vill de inplantera varg på andra länder. En utvärdering av detta ska var klart i juli 2012, vilket är erhört snålt med tid.

Vår vargpolitik sträcker sig över en 20-årsperiod. Vi vill behålla nuvarande etappmål på 200 vargar till dess. Vi sätter inget tak eftersom vi har en så långsiktig plan. Om man i någon av de regionala förvaltningsområdena bestämmer sig för att man vill ha mer varg än den miniminivå som finns så ska inte lagen hindra dem från det. Vill man inte ha fler, så är det ok. Ska man ha en regional förvaltning så ska man, då ska ingen på högre ort bestämma vilket maxantal djur man ska ha av någon art.
Vi vill också förbättra genetiken, men vi vill att det framförallt ska ske genom naturlig invandring av varg. Vi kan underlätta att de kommer sig ner till de befintliga vargreviren. Forskningen säger att om det tillförs en varg per år de närmaste 20 åren, så får vi en genetiskt stark stam. Dessutom behöver vi tid för att lära oss hur vi ska minska konflikterna mellan tamdjursägare, befolkning och varg, och den frågan lär man inte lösa med en kort tidsplan.

Borgarna valde att framförallt använda debatten till att kritisera att oppositionspartierna inte har en gemensam linje i rovdjurspolitiken, istället för att diskutera det lagförslag som faktiskt ligger på bordet för beslut idag. Det är trist att vi inte kan ägna oss åt sakfrågan. Vi från oppositionen är medvetna om att vi inte är överens i den här frågan, och vi är medvetna om att det blir en utmaning framöver. Men vi är också övertygade om att det går att lösa.

De borgerliga ledamöterna tyckte att det "vore smakfullt" om vi hade kunnat visa ett gemensamt rovdjursprogram idag, ett år före valet. Jag vill bara stillsamt påminna om att de borgerliga partierna stod långt från varandra i rovdjursfrågan innan valet 2006, och att det tagit dem tre hela år i regeringsställning att komma fram med ett lagförslag. Man ska inte kasta sten i glashus.

Vad gäller inplantering av varg, så finns det ingen som kan redogöra för varifrån det förslaget kommer. Det kunde inte borgarna heller. Inte heller visste de om det fanns något exempel på var man har gjort det med lyckat resultat i världen. Den enda vetenskap som det hänvisades kring idag när det gällde inplantering, så är det från en delstat i USA. Där blev resultatet efter inplanteringen att förtroendet för rovdjurspolitiken föll med 50%. Där har den sedan stannat kvar. Jag frågade alliansen om de anser att vi har så stort förtroende för vår svenska rovdjurspolitik att vi har råd att förlora hälften av den.

Där svarade ingen.

Media på detta:

SR
Aftonbladet
Renägare berättar

Läs även andra bloggares åsikter om rovdjurspolitik, varg, rovdjursdebatt, socialdemokrat
Pingat på intressant.