Stolt.

Sitter på kontoret och tänker på gårdagens partiledardebatt. Jag satt i kammaren och följde hela debatten, och gjorde det verkligen med intresse denna gång. Det börjar dra ihop sig mot valrörelse, och man riktigt känner hur stämningen tätnar och hur debatter här i riksdagen blir mer och mer taggade. I går var inget undantag. Därför var det intressant att följa hela debatten, för nu börjar det visa sig hur man hanterar pressen av annalkande val. Något som alla hanterar olika.

Igår var Reinfeldt pressad. Ordentligt. Det syntes genom hela debatten, på kroppspråk och hållning där han satt i kammaren, och även i talarstolen. Arrogant har jag kallat honom för förut, och det visade han goda prov på igår med. Men när han uppmanade oppositionen att söka in på psykologilinjen så passerade han gränsen för det normalt arroganta, och gick för långt. I duellerna med Mona Sahlin framstod han som blek. Intressant att se, speciellt eftersom det är ett helt år kvar till valet.

Överlag så kändes det som att högern ägnade hela partiledardebatten åt att hugga på oppositionen. Inte presenterades där något som helst konkret om hur de skulle vilja driva Sverige efter nästa mandatperiod. Det levererades däremot från oppositionen på en rad områden. Plus en skarp kritik mot de klyftor som ökar i samhället genom en borgerlig politik.

Sahlin var untoucheable. Hon hade tydliga svar på varje fråga, och gav skarpa attacker tillbaka. Igår var det solklart i riksdagens kammare vilka som tänker återerövra regeringsmakten om ett år.
Det var en skön känsla att vara där.

Ett axplock av bloggar om detta;
Högbergs tankar
Peter Andersson - med rätt att tycka
Veronica Palm
In your face

Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatt, socialdemokrat, Mona Sahlin

Pingat på intressant.