Pappa, jag, livet och politiken

Jag har en liten vag misstanke om att de som läser den här bloggen inte i första hand kanske har NSD, Norrländska Socialdemokraten - en förresten mycket läsvärd tidning - som sin dagliga morgontidning. Passar därför på att dela med mig av en av de ledarkrönikor som jag skrivit för tidningen. Här illustrerad med en close-up på världens vackraste och mest saknade finnspetspojke som nu får jaga så mycket han vill varje dag i de sälla tjäderjaktmarkerna.



Min pappa var född och uppvuxen i Norrbotten, i Tärendö.
Jägare, fiskare, naturälskare och riktig gråsosse. En underbar människa som påverkat mig och mina livsval - troligen mer än jag själv förstår. Vi var ofta ute i skogen tillsammans. Det var fågel- och mårdjakt med finnspetsen, eller kylslagna älgpass, eller så var det svamp och bärplockning. Många är de mil jag tillryggalagt med blicken stint i pappas knäveck, väldigt fokuserad på att inte sacka efter.



Tyvärr fick han aldrig uppleva när jag kom in i riksdagen. Det hade han gillat. Han hade också gillat att jag ansvarar för jakt- och viltvårdsfrågorna, och säkert gärna kommit med råd.



Men de viktigaste kunskaperna jag har på det här området, de har han redan gett mig.



I jaktdebatten handlar mycket om vilket synsätt man har på naturen. Om det är kunskap man läst sig till, eller om det är kunskap man levt sig till. Det är avgörande för all politik.

Under nittiotalet var jag arbetslös i två år. Vi hade en borgerlig regering även då, som sänkte A-kassan rejält. Min ekonomi kraschade. Jag gick till socialen, och tvingades lägga upp hela mitt liv för bedömning på socialtjänstemannens skrivbord.



Det är den enskilt mest förnedrande dagen i mitt liv.



När jag i dag hör Reinfeldt och Borg påstå att de förstår hur folk har det, och när de påstår sig vilja att alla ska ha det bra samtidigt som de skär ner i sjukförsäkringen, försämrar A-kassan och inte hjälper folk tillbaka i arbete, så blir jag bara illamående.

De kommer aldrig att kunna känna och förstå vilken förnedring deras politik leder till för den enskilde.



När det gäller jaktpolitik visar de samma okunnighet. Se på fjälljaktsfrågan. Att öppna upp för hela EU att komma och jaga fritt i de svenska fjällen påverkar såklart både jakt och natur. För regeringen är det dock en teoretisk modell för att få fler turister.



När det gäller inplantering av varg förstår de inte oron hos de som lever i vargreviren. De ser en teoretisk modell där genetiken blir starkare, i bästa fall.

Om vi vill ha en politik som är mänsklig så krävs det att den utförs av människor som förstår följderna av den. Därför behövs varenda människa i politiken, och varenda röst i valet i höst.



Och det behövs många kloka pappor och mammor som för alla sina kunskaper, värderingar och erfarenheter vidare till kommande generationer. Även om det är kallt på älgpass när man är liten.



Pingat på intressant.

Minkar, djurskydd och glömsk minister.

Nog är det valrörelse, alltid.
I snart fyra år har vi i riksdagen debatterat vad den här regeringens samlade djurskyddspolitik har inneburit - vilket är en lång rad av försämringar. Men inte förrän nu, när media har vaknat, så kan jordbruksministern möjligen, mycket lite, men kanske ändå, erkänna att allt kanske inte är fläckfritt med den svenska djurhållningen.

Man kan ju undra om han tror att jag och mina oppositionskollegor i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott har stått och ljugit för honom i varenda kammardebatt vi haft genom åren eftersom han då stenhårt försvarat sin politik. Ibland har högerpolitikerna varit mer än lovligt anti mot djurskyddsdiskussionerna. Nu, dock, med media som trycker på, så kan ministern nästan erkänna att vi haft en poäng. Men då är det ju valrörelse också.

Nu säger ministern att det ska tillföras pengar till djurskyddstillsynen. Bra där!! Vi har krävt det ända sedan ministern drev igenom sin "reform" som försämrade tillsynen radikalt. men då har vi inte fått gehör.

Men ett varningens finger för ministerns ord, bara.
Ni minns väl när media avslöjade det svenska djursexnätverket? När Erlandsson lovade i mittuppslag i kvällstidningarna att djursex absolut skulle förbjudas? Det var också något vi hade drivit på om utan respons, men som han genast lovade när journalisterna knackade på dörren.
Men vad har hänt?

Jo, varenda djurskyddsfråga är inbakad i en utredning. En utredning som har fått i uppdrag att gapa över så mycket så det knappast är möjligt att hantera. Och på så sätt slipper ministern undan alla otrevliga frågeställningar.

Vilken djurskyddsfråga vi än vill lyfta i valet så är svaret detsamma;
-"Det ligger i en utredning"
Och då behöver man visst inte agera, även om läget är akut.

Jag kan påminna ministern och hans kollegor om en debatt som vi hade i riksdagen redan 2006, direkt efter valet. Det var en av de allra första ärendena som behandlades av riksdagen efter regeringsbytet, och det var när den borgerliga regeringen valde att dra tillbaka ett lagförslag som vår tidigare socialdemokratiska regering hade lagt om förbättrat djurskydd för minknäringen. Detta drog de tillbaka med ett löfte om att noga följa utvecklingen i branschen och att vidta åtgärder om inte situationen för minkarna skulle förbättras. De ansåg att branschen skulle hantera situationen själva.
Ibland gillar jag att säga "Vad var det jag sa?!", men den här gången är det bara tragiskt.
Och lite, bara lite, ödmjukhet, kanske till och med erkänna att man begått ett misstag i den här frågan vore faktiskt smakfullt.

Men det är ju valrörelse.

Pingat på intressant.

Kilometerskatten inget hot mot skogsindustrin

På sin blogg idag angriper Jan Nilsson (m) från Vännäs vårt röd-gröna förslag om kilometerskatt. Många hugade spekulanter finns på hur det förslaget ska slå och mot vem. Nilssons tes är att det skulle slå ut skogsindustrin. Intressant, och självklart helt felaktigt. Det är inte de röd-gröana som lägger den typen av förslag som "klipper den hand som föder".

Det är snarare något alliansen ägnar sig åt när de säljer ut statliga bolag.

Självklart kommer vi inte att lägga ett förslag som slår undan fötterna på svensk skogsindustri, det vore ju vansinne.

Vi har sagt att vi ska lägga ett förslag till 2013. Anledningen till att det ligger så långt fram är för att vi noga ska kunna utreda så att det blir ett förslag som inte slår undan fötterna för tex skogsnäringen. Att alliansens företrädare anser sig veta vad förslaget ska innehålla innan utredningen är gjord blir ju bara fånigt.

Kilometerskatten på lastbilar kommer att bli lägre i glesbygd och skogsindustrin kommer att undantas. De resurser som den skatten kommer att ge ska användas bland annat till att bygga ut järnvägen - och inte bara i södra delen av landet, som är det enda Alliansen satsar på.

I de totala satsningar på infrastruktur som ska göras fram till 2020 enligt den nu sittande regeringen så ska bara 1.7 % satsas i Västerbotten.
Där kan vi börja snacka om utarmning, inte bara för oss som bor här, utan även för skogsindustrin.
Hur ska de kunna köra på vägar som aldrig ska underhållas??


Pingat på intressant.

M-företrädare som tycker att "lappen" ska ta hand om vargen..

Idag har jag varit på den hetaste debatten hittills i valrörelsen för min del. Både bildligt och bokstavligt. På en gassande solhet scen i Piteå på Noliamässan debatterade jag och representanter från flera riksdagspartier jaktpolitiska frågor, med fokus på fjälljakt, rovdjurspolitiken, älgjakt, och Sveaskogs arrendehöjningar.

Som så många gånger förr försökte alliansföreträdarna mumla bort förändringarna de genomfört i fjälljaktsfrågan, man klappade varandra på ryggen över att de nått fram till beslut i rovdjurspolitiken, och man mumlade mer än lovligt vad gällde Sveaskogsfrågan. Intet nytt under solen där.

Men. Det fanns något nytt. Det var ett nytt gäng på plats. Förutom jag och Åke Sandström (C) så var det lokala eller regionala företrädare från partierna. Lite märkligt, kan tyckas, det är ändå norrlands största mässa, det var jakttema hela dagen, och det var den sista stora inplanerade jaktdebatten under valrörelsen. Men visst. Det är prioriteringar man gör som partier.
Det som däremot var rent chockerande var ett uttalande från moderaten, Tord Häggström, som tydligen är från Luleå.
I en del av debatten som handlade om rovdjurspolitiken, och framförallt om vargen, så säger han :
"När det gäller vargen så har jag inget att säga mer än att det där sköter lappen så bra".
Och så ler han.

Jag hade lite svårt att tro mina öron. I en stor jaktpolitisk debatt i valrörelsen så företräds regeringens stösta parti av en man som
1) Låter påskina att samerna är tjuvskyttar
2) Anser att det är positivt.

Jag tycker det är skamligt.
Jag tycker att moderaterna, och övriga alliansföreträdare bör ta avstånd från den typen av uttalanden, och från de företrädare som använder den typen av retorik.

Pingat på intressant.

Ofattbart.

14 miljoner människor är på flykt från översvämningarna i Pakistan just nu.
Det motsvarar hela Sveriges och Norges befolkning.

Tänk på det en stund.

Pingat på intressant.

Littorinaffären hot mot demokratin?

Precis som alla andra här i Almedalen så läser jag och spekulerar en del kring Littorin-affären, det är omöjligt att undvika. Det går många rykten, och jag hoppas sannerligen att de är falska. men det är egentligen inte frågan om vad han egentligen har gjort/är misstänkt för som ger mig mest funderingar. Det lär visa sig i sinom tid, har jag en känsla av.

Nej, det är en del andra frågeställningar som riktigt, riktigt stör mina tankar. Det ena är det som Kulturbloggen skriver om idag. Är det ok av en tidning att leka polis och samla bevis utan att lämna informationen vidare förrän publiceringstillfället är det bästa? Har de lämnat uppgifterna vidare nu? Visste verkligen statsministern om detta? Om det är så allvarligt att Littorin avgår, borde han då ha fått vara minister om vetskapen fanns? Frågor som är oerhört svåra att svara på om vi inte får upp fakta på bordet, men som det känns som att vi måste få reda på. allt annat kan ju ses som en mörkläggning på hög nivå.

En annan - enligt mig oerhört allvarlig fråga är; Har media slutligen tagit på sig rollen att äga makten till fullo? Om det nu är så att en redaktion kan berätta för en minister vilken information de har, och dessutom inte berätta den om ministern avgår, så känner jag en väldigt stark obehagskänsla för nästa steg. Är det otänkbart att en redaktion ringer en minister, berättar vad man har, och låter ministern välja om de ska avgå mot tystnad, eller stanna kvar och bli utsatt för det berömda drevet? Hur hamnar vi i den etiska diskussionen då? Ingen vill utsätta sina nära och kära för "drevet" om man kan undvika det.

Men makten ligger väl hos folket i ett demokratiskt land. Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, politik, Littorin, demokrati, socialdemokrat, netroots

Pingat på intressant.

Företagsbidrag utan effekt

Sitter på ett seminarium som Handels och HRF har i Almedalen. Det handlar om en rapport de två förbunden tagit fram om hur den generella arbetsgivaravgiftsrabatten har slagit i deras branscher. Ni vet, den där rabatten som regeringen gav alla som hade unga anställda, och som varit en kassako för många företag som alltid har många unga anställda, tex vissa hamburgerkedjor (ingen nämnd, ingen glömd).

Vår motförslag från oppositionen har varit att de företag som anställer unga arbetslösa ska få en kompensation motsvarande hela arbetsgivareavgiften. Det är mer rättvist, och skulle troligen få en mycket tydligare effekt på arbetslöshetssiffrorna.

Rapporten "Företagsbidrag istället för jobb" visar på precis det som titeln säger. Andelen unga anställda har minskat under perioden i bägge avtalsområdena, trots att andelen anställda ökat totalt sett eftersom branscherna vuxit. Antalet arbetade timmar av unga har inte ökat i någon av branscherna, vilket borde ha varit det givna om regeringens åtgärd fungerat som de hade tänkt.

Kritiken har inte varit nådig mot regeringen för den här åtgärden. Kritik har kommit (förutom från oppositionen och fackföreningsrörelsen) från Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet. Det är tunga instanser, och när jag nu lyssnar på den moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé som sitter i panelen och försvarar åtgärden med hull och hår så har jag svårt att köpa det. Vilket förmodligen ingen är förvånad över. Men ändå.
Om en åtgärd - som dessutom är en otroligt dyr sådan, visar sig inte ha någon effekt och får kritik från tunga instanser, så kan det vara läge för en stunds reflektion och omvärdering - alldeles oavsett vilken politisk färg regeringen har. Det handlar om en tredjedels generation som idag står utanför arbetsmarknaden.

Vi har inte råd att misslyckas.

Bara i de två branscher vi pratar om idag har åtgärden kostat ca 2 miljarder kronor - om man räknar lågt. Vad hade man kunnat göra med de pengarna istället? I rapporten ges några förslag.
Till exempel hade pengarna räckt till att ge 47% av alla arbetslösa ungdomar en helårsplats på Komvux. Med tanke på att det är de unga som har lägsta utbildningsnivån som har svårast att komma ut på arbetsmarknaden så vore ju det en relevant åtgärd.
Eller så skulle pengarna räcka till att heltidsanställa 4400 personer i ett år med en månadslön på 25000.
Bara för att ge en bild av hur mycket pengar det är. Och då bara i dessa två branscher..

Visst är det fler än jag som hört den här regeringens företrädare upprepa sitt mantra om att man inte ska slösa med skattebetalarnas pengar?? Well...

Kontentan, för att citera HRF:s ordförande Ella Niia som just nu pratar i paneldebatten - pengar och insatser måste riktas till de som behöver den, inte på generella lösningar.

Så enkelt är det.

Läs även andra bloggares åsikter om almedalen ungdomsarbetslöshet socialdemokrat netroots

Pingat på intressant.