Tung dag i Umeå

Det är en tung dag i Umeå idag. Vårt älskade Björklöven har tvingats begära sig i konkurs.
Jag, likväl som de flesta andra, har nog inte riktigt tagit alla varningssignaler på allvar. Man vill ju inte tro att ett lag som Löven ska kunna försvinna på riktigt. Det fanns nog inte i min sinnevärld - jag trodde att pengar skulle hostas upp från något håll. Nu gjordes det trots allt inte det, och turerna kring detta kan ni läsa i den här artikeln i VK.

Löven är en del av Umeå, en del av mig, min uppväxt och min historia.
Jag kan lätt erkänna att jag inte varit ett hängivet, aktivt fan som gått på matcher genom alla åren. Under uppväxten var matchbesöken på ladan betydligt mer frekventa än på senare år, men nån match har det ändå blivit. Jag tror dock att jag har varit ett typiskt Löven-fan av min generation, och laget har alltid haft (och kommer alltid att ha) en speciell plats i hjärtat.

Jag var 15 år 1987, när vi vann SM-guldet. Det går faktiskt inte riktigt att beskriva hur stort laget var då, vilken stämning som var i stan, och vilka gigantiska hjältar spelarna var. Haha, jag menar, precis som folk kan komma ihåg exakt var de befann sig under stora historiska händelser, så tror jag de allra flesta Umeåbor kommer ihåg exakt var de var, vad de gjorde, och med vem den där magiska dagen 1987..

Jag är glad att höra lugnande besked om att ungdomsverksamheten inte verkar ska beröras, och jag hoppas självklart att hockeyn kommer att få en rejäl uppsving och revansch i stan.
Men det kommer ju aldrig att bli som det en gång har varit, och en dag som denna måste man få sörja det faktumet, och ägna en tanke åt alla fantastiska spelare som funnits här genom åren - ingen nämnd och ingen glömd.

Som Umeåbo vill jag tacka laget för att ha varit en del av mitt liv. Som så många andra säger idag, en epok går i graven.

Pingat på intressant.