Högmod och surskallar i politiken

Sitter i kammaren och följer våra utskottsdebatter om havsmiljö och klimatpolitiken idag. Kan konstatera att det är en oerhört märklig debatt.

Det ordet som kännetecknar borgarna idag är högmod, rätt och slätt. Att lyssna på miljöminister Carlgren och moderaternas Sofia Arkelsten kan få även en lågtryckare som jag att få problem med blodtrycket. Det finns ingen gräns för hur raljant man kan vara, tydligen. Språkbruket från ministern är nedlåtande, raljant och förlöjligande. Debatten förtjänar större respekt än så. Det handlar - faktiskt - om världens framtid.

Dagens lågvattenmärke står tveklöst Arkelsten för. I ett replikskifte med vänsterns Wiwi-Anne Johansson berättar hon leende och med inte så lite syrlighet hur hon skickat påskägg med "surgubbar" (stora sura godisar) till oppositionens talesmän i klimatpolitik inför påsken, med hälsningar att det är tragiskt att de inte kan enas om klimatpolitiken, och välkomnar dem över till "den andra sidan". Dessutom berättar hon glatt att detta går att se på You Tube..

Patetiskt. En nivå som inte hör hemma i riksdagens kammare, faktiskt inte någonstans i den politiska sfären.

Dessutom försöker samma Arkelsten sig på att beklaga att inte oppositionen valt att göra gemensam sak om klimatpolitiken idag, eftersom det "nog hade gått att få media på det just idag". Så omtänksamt. Eller?
Genom att säga så låter hon påskina att vi inte har någon gemensam politik på klimatområdet - i just den debatt som grundar sig på det betänkandet där vi har 84 (!) gemensamma reservationer...

Om jag minns rätt så hade alliansen inte ett enda gemensamt förslag ett år innan de vann valet. Man ska inte kasta sten i glashus...
Vi har en gemensam politik. Vi har ställt målen högre än regeringen. Vi har en seriös vilja att förbättra jordens klimat, inte att bara göra det lägsta som krävs för att slippa skämmas globalt.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatpolitik, klimatdebatt, socialdemokrati

Pingat på intressant.