söndag 13 mars 2011

Processen..

Läser Lena Sandlins ledare om sura gubbar i gårdagens Västerbottens Folkblad, och tycker hon har helt rätt.
Anledningen till ledaren är så klart Umeås kommunalråds Lennart Holmlunds hårda kritik mot valberedningens förslag och valberedningens arbetssätt.
Sandlin skriver bland annat:

"LENNART HOLMLUND var den som en gång värvade mig till S som 15-åring. Han har funnits närvarande under hela mitt politiska liv och är en person jag uppskattar mycket. Men nu tycker jag verkligen att han överreagerar. Den ordning som partiet nominerar och valbereder har rått i över 100 år och rörelsen har sällan för att inte säga aldrig haft motkandidater till valberedningens förslag. Jag frågar mig var alla sura gubbars kritik var när Ingvar Carlssons och Göran Perssons efterträdare skulle utses? Varför stod inte Holmlund och Malm på barrikaderna och krävde fler kandidater och en mer öppen process då? Var man kanske personligen mer nöjd med valberedningens kandidat då än vad man är i dag?"

En som inte håller med är Thomas Hartman, som i sin blogg tycker det är konstigt att Sandlin pekar ut Holmlund som sur gubbe nu, men inte när Tony Johansson för ett par veckor sedan gick ut hårt mot Damberg på Newsmill. Man kan ju inte annat än konstatera att det verkligen är två helt olika saker. Holmlund är en tung s-politiker som kritiserar valberedningens lagda förslag.
Tony Johansson (vem?? kan jag tro att många, med rätta, säger, kan avslöja att han var aktiv i SSU samtidigt som Damberg) gjorde ett inlägg i debatten innan valberedningen var klar. Och jag tror verkligen inte att hans artikel på Newsmill hade någon som helst inverkan på valberedningen.

Nej, det är något helt annat att gå ut efter valberedningen lagt sitt förslag. Och jag kan inte annat än att tänka i Sandlins banor. Om det hade blivit den kandidat som Holmlund helst hade velat ha, då hade det garanterat inte blivit någon efterhandskonstruerad kritik mot "processen". Det blev det inte när vi valde Persson, och inte när vi valde Sahlin. Trots att inflytandet från partiorganisationen var ännu mindre då.

Om man hade velat ha en nyordning, där valberedningen la fram många olika förslag (något som aldrig sker i någon nivå av vårt parti), så borde de ha lyft det i samband med förtroenderådet i december. Där diskuterades ju hur processen skulle gå till. Men då teg man.

Om dessa män nu har ett annat förslag till kongressen, så må de ju lyfta det då. Det är ju fullt möjligt. Men gör inga vacklande efterhandskonstruktioner för att era "favoritkandidater" inte blev föreslagna. Det andas desperation.

Själv tycker jag, som jag tidigare skrivit, att förslaget till partiledare och partisekreterare är väldigt bra. Det jag däremot hoppas på är att det blir några ytterligare justeringar i partiledningen. Som det nu ser ut så har vi väldigt lite representation från norra delen av landet på de tyngre posterna, och det speglar verkligen inte valresultatet. Jag påstår inte (bättre att förekomma) att vi ska ha procentuell fördelning av poster eller så, men visst kan jag väl med rätta tycka att det ska avspeglas någonstans att det är i norra delen av landet vi har störst framgångar och störst andel väljare.


Pingat på intressant.

3 kommentarer:

  1. Jag tycker man kan vara konsekvent. Lennart hade kanske kunnat kallas surgubbe om personen det handlar om var en ung tjej. Nu är det inte fallet.

    Johanssons avrättning av en partikamrat matade journalisterna och gav bilden av ett patetiskt parti. Det är mycket möjligt att det inte har någon betydelse. I mina ögon är det i så fall lika relevant att vara surgubbe.

    Epitetet verkar ju som sagt inte ha med ålder, kön eller maktposition att göra egentligen :-)

    SvaraRadera
  2. Thomas Fridh14 mars 2011 22:31

    Tycker nog inte att det är riktigt samma sak. Själv tycker jag att om man kastar ur sig det som LH gjorde, utan hållbar motivering, så kan man nog falla under epitetet surgubbe, eller möjligen 5-åring i sandlådan. "Får jag inte som jag vill då går jag hem"
    Tony Johansson vet jag inte vem det är. Den blogg jag läste på FB som han skrev och som jag inte kommer ihåg vem som länkade är ju liksom inte samma sak. Det han skrev om en kandidat ligger det ju en hel del sanning i. Det är väl ingen hemlighet att det fuskades en hel del i ungdomsförbundet för att vidmakthålla maktbalans. Det började innan honom och det fortsatte ett tag efter honom också. Det var inte alltför längesen det gjorde ett försök till valfusk i ett SSU-distrikt i syfte att den gamla distriktsledningen skulle kontrollera ombuden till SSU-kongressen. Pinsamt för dom, och de som höll i trådarna i kulissen.
    I den meningen tror jag att Håkan Juholt kommer att bli en utmäkt partiordförande. På den tiden han satt i SSUs förbundsstyrelse, var det politiska diskussioner som ledde fram till majoritetsbeslut, inte valfusk och mygel.

    SvaraRadera
  3. Det handlar om att behandla varandra lika och att ena sidan sluta leka änglar. Båda är lika goda kålsupare. Ena handlingen ledde till den andra. Det är exempelvis inte så länge sedan 40000 lånades till luftmedlemmar för att köpa makt i ett visst distrikt. Pinsamt för de personer i kulissen det handlar om.

    Även om Johansson är okänd för dig så är han inte det för många andra. Utspelet i Bonnierägda Newsmill gav önskad effekt.

    Kanske är det dags att lägga ner och sluta ägna sig åt att blockera människor man inte gillar och knivhugg i ryggen.

    Där är jag övertygad om att Juholt kommer att göra upp med sånt trams.

    Så med lite olika ingång så hamnar vi i att vi är överens om samma slutsats Thomas.

    SvaraRadera