Sorg

I helgen har min gamle vän Staffan Connysson avlidit. Alldeles, alldeles för tidigt. Staffan var en klippa i arbetarrörelsen i Västerbotten, och även centralt under sin tid som ombudsman på LO i Stockholm, Märkligt nog var det i Stockholm som vi under en tid var arbetskamrater, trots att vi känt varann så länge här uppe.

Staffan var en av de underbara människor som peppade mig som ny, ung fackföreningsaktiv för 20 år sedan. Han såg till att jag klarade smällarna, ingjöt mod och gav kunskap för de utmaningar som föll i min väg. Han hade dessutom den fantastiska förmågan att säga till när han tyckte att jag gjorde fel, och förklara varför.
Jag har många minnen av händelser och samtal, och de bär jag med mig för alltid.

Tankarna går nu till hans nära och kära. Saknaden är stor.

Pingat på intressant.