måndag 4 oktober 2010

Talmansval och opposition

Har spenderat rätt så många timmar i riksdagens kammare nu, med bland annat talmansvalet. Inte helt oväntat så blev det så att SD stödde alliansens förslag till talman, och därmed sitter Per Westerberg kvar.

SD utmanade på platsen om andre vice talman, men posten gick till Ulf Holm i Miljöpartiet, de enda som röstade på SDs kandidat var de själva.
Jag har följt den diskussion som förts inför det här valet, när flera röster har höjts för att vi skulle avstå att ta striden om talmansposten. Jag har väldigt svårt att se logiken i de resonemangen. Vi har alltid hävdat att det är riksdagens största parti som ska inneha talmansposten. det tyckte vi även 2006, när vi föreslog Björn von Sydow, men blev nedröstade av alliansen.

Varför vi skulle agera annorlunda i år är en allvarlig fråga. Ska vi lägga ner vårt oppositionsarbete för att vi har fått in SD i riksdagen? Det kan ni glömma! Nu, mer än någonsin, behövs ju en tydlig röd-grön opposition som tar strid för människovärde och människosyn. Hade vi lagt ner striden om talmannen så hade vi snarare sänt ut signaler om att vi inte tänker gå i opposition alls.

En del kallar talmannens roll för "enbart symbolisk". Så är inte riktigt fallet. Talmannen lägger bland annat planeringen för arbetet i riksdagens kammare. Den sittande talmannen har provocerat i detta, framförallt när kammarplaneringen kring Laval-frågan och Lissabonfördraget skulle läggas. Där handlade han som moderat snarare än talman. Därför ansåg vi att det verkligen fanns skäl att föreslå ett annat namn.

När talmannen idag valdes, med stöd av Sverigedemokraterna, så applåderade de borgerliga ledamöterna i kammaren. Inget borde förvåna längre, men jag tycker att de moderater som försöker beskylla oss i oppositionen för att snegla mot SD att ta sig en fundering på hur man själv agerar.

En sak är i alla fall säker. Den här regeringen kommer att få det tufft, och det är en situation man själv försatt sig i. Lägg inte ansvaret på oss. Inga samtal har förts från Reinfeldt om samarbete över blocken, inga diskussioner om gemensam talmanskandidat. Det är en svag minoritetsregering som tar makten, och i varenda liten fråga kommer SD att kunna avgöra vilket förslag man vill stödja.

Jag skulle tro att det blir ohållbart, men det får framtiden utvisa. Vi i oppositionen kommer att fortsätta att opponera och lyfta fram de förslag vi tycker är bättre. Vi kommer inte att sitta stillatigande och se hur en moderatledd regering driver igenom sin politik med eller utan SD som stöd. Vi kommer att höras, tro mig.

Läs även Johan Westerholms utmärkta analys

Pingat på intressant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar