Chockbesked igen

Idag kom ännu ett tungt varsel från Volvo som kommer att drabba flera städer i Sverige, och återigen även Umeå. 655 anställda kommer att varslas från Lastvagnar i Umeå och i Göteborg. Situationen har varit akut länge, och nu börjar den kännas närmast ogreppbar. Hur många ska det bli kvar i Umeå? Och hur många krävs det för att fabriken i Umeå överhuvudtaget ska kunna fortsätta sin produktionsline?

Regeringens senaste budget innehåller inga satsningar för att hantera den skenande arbetslösheten. Som jag tidigare skrivit om så handlar deras "satsningar" bara om att tillföra pengar till A-kassan och lönegarantin för att utbetalningarna ökar. Aktiva insatser uteblir. Den lilla patetiska satsningen på vuxenutbildning ger Umeå 1.2 platser, och detta i en situation när vi har 2000 sökande till ett städjobb på sjukhuset. Hur kan en svensk regering bara stå tysta och titta på när allt detta sker?

Jag förstår det inte. Den människosyn som ligger i botten på borgerlig politik känns ibland för mörk för att jag ska kunna ta in den. De prioriterar inte de människor som drabbas av lågkonjunkturen, men de är för fega för att våga säga det högt. De prioriterar de som redan har, de lånar till och med pengar för att sänka skatten för sina högavlönade väljargrupper före satsningar på de som behöver hjälp nu. Säg det rakt ut! Säg vilka ni prioriterar och vilka som ni inte vill prioritera, så har människor möjlighet att välja själv vilket regeringsalternativ man vill ha. Att fortsätta hyckla om att de anser att människor har lika värde utåt och agera stenhårt i motsatt riktning i politiska beslut är att undanhålla sanningen för folk. Att ljuga, för att tala klartext.

Filmatisering!

Gick in på Alliansfritt Sveriges hemsida och hittade följande nygjorda lilla film.
Tycker det var lämpligt att göra reklam för den här idag, med anledning av det blogginlägg jag gjorde igår. En filmatisering på samma tema, helt enkelt.

Inga vinnare, många förlorare

Så kom då de efterlängtade vårbudgeten idag. En budget där vi verkligen hade hoppats på krafttag mot arbetslösheten innan den går för långt, krafttag mot jobbkrisen och för jobben, och besked om satsningar på kommunerna, landstingen och utbildning. Av detta blev det intet.

Anders Borg gjorde en stor sak av den enorma "satsning" som görs på arbetsmarknadspolitiken. En satsning av historiskt slag, sa han. Drygt 10 miljarder. 10 miljarder, som enbart kommer att gå till de ökade kostnader som arbetslösheten för med sig genom att fler behöver A-kassa och att fler får lönegaranti på grund av ökade konkurser. Detta kallar man för "satsning". Och vissa media, tex DI, lyckas dessutom köpa detta.

Det satsas inte en krona på aktiva insatser. Det satsas inte en krona på näringslivet. Inte en stavelse om att tidigarelägga statens investeringar i byggande, renoveringar eller järnvägar. Utbildningen då? Ingenting på bristyrkesutbildning. 400 platser på yrkesvux. Det blir 1.2 platser per kommun. Samma dag som 700 får gå från SAAB. Det är ett hån.

När ska Borg & Co inse att de har ansvaret och att det är de som har möjlighet att påverka? När Borg dessutom avfärdar vår kritik som ansvarslös, och att vi hittar på pengar som inte finns, så tror man knappt sina öron. Vi har täckning för våra förslag. Det är Borg &Co som lånar pengar redan nu för att betala de rikas skattesänkningar. Det är ansvarslöst.

Mycket går att säga och kritisera i denna budget, därför kommer vissa saker förmodligen inte att bli så stora i media. Ett exempel är att man minskar Sametingets anslag med 5 miljoner. Det är över 10 % av deras totala anslag, i en tid när deras arbetsuppgifter bara ökar, vilket är något jag och en kollega motionerade om förra året.
Samtidigt ökar regeringen anslagen till sitt eget regeringskansli med 141 miljoner. Beräknad ökad kostnad inför ordförandeskapet i EU är 81 miljoner, men resten? 60 miljoner? Sametinget har idag en budget på dryga 43 miljoner, och där ska man alltså skära 5. Kan det verkligen vara rimligt?

Borgs blunder

Såhär kvällen innan debatten om regeringens vårbudget så roade jag mig med att ta fram protokollet från förra årets debatt, som hölls den 15 april - exakt på året innan morgondagens debatt. Det är minst sagt spännande läsning, där Östros förutser krisen, men blir faktiskt mer eller mindre idiotförklarad av Anders Borg, som hävdar i sten att Sverige står stadigt, att ekonomin är stark, och att det finns ett gott utrymme för reformer (regeringens ord för skattesänkningar).

Hela protokollet finns här, men för den som inte orkar läsa hela så följer nedan ett axplock av finansminister Borgs uttalande för ett år sedan. Tänkvärt, minst sagt, och får en att fundera över vilken kompetens regeringen besitter.

"De kommande åren räknar vi med att den reguljära sysselsättningen ökar med 80 000 personer. Det senaste året ökade den reguljära sysselsättningen med 120 000 personer. Under den här mandatperioden kan vi räkna med en sysselsättningsökning på sammantaget 200 000. "

"Nu kommer jobben. Nu blir det fler anställningar. Då minskar orättvisorna. En politik som strävar mot full sysselsättning är en politik för rättvisan. Regeringen för en politik för full sysselsättning. Det är en politik för ett samhälle som hänger ihop, som är rättvist och fritt. Det är en politik för ett samhälle som gör människor trygga av egen kraft. Det är en politik för framtiden. "

Och sist, men inte minst, ett citat som verkligen borde användas när vi granskar regeringens förmåga att förutse ekonomins utveckling:

"Vad har då oppositionen att erbjuda för alternativ? Thomas Östros har svårt att lämna rollen som vänsterpopulist och svartmålare. Allt regeringen gör är fel. Allt i Sverige går fel. Lyssnar man på Östros är det lätt att få intrycket att Sverige står inför en allvarlig nedgång, kanske en depression, med massarbetslöshet, hög inflation, chockhöjda räntor och förödda statsfinanser.
Ingen delar svartmålarnas depressionsfaror. Ingen, möjligtvis med undantag för Pär Nuder, delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris. "

Jag ser fram mot att följa morgondagens budgetdebatt, men kommer verkligen att ta alla uttalanden från finansminister Borg med minst en nypa salt. Det blir mer intressant att lyssna på Östros, och jag hoppas Borg visar ödmjukhet att göra det också. Hade han gjort det för ett år sedan så hade Sverige kunnat se annorlunda ut idag.

Politisk kanonfredag

I morse var jag på ett frukostmöte som LO i Umeå anordnade. Vi brukar ha ett i månaden, och oftast är det ungefär samma personer som dyker upp. I morse, klockan 08.00 var lokalen fullsatt när jag kom, och jag funderade om jag hade kommit på rätt dag.

Det hade jag. Nästa tanke som slog mig var om folk ville komma och diskutera AMF-affären och LO-ledningen, kanske rent av skälla lite?

De ville de inte. De ville prata om politik. Vi dryftade den skenande ungdomsarbetslösheten och det paket som vi i oppositionen har presenterat för att bemöta den. Vi pratade om jobbkrisen, och om regeringens oförmåga och ovilja att bemöta den med de medel vi ändå har. Vi pratade om ett alternativt Sverige. Otroligt stimulerande och inspirerande, kändes verkligen som en avstamp inför valrörelsen!

Efter mötet hade jag en pressträff om paketet mot ungdomsarbetslösheten, som idag uppgår till 24.8 % i Sverige. VK och TV4-västerbotten dök upp, och det blev bra diskussioner även med dem.

Nu spenderar jag helgen i Lycksele, med vår distriktsårskonferens som vi tjuvstartade med distriktsstyrelse ikväll. Även den präglades av grundläggande, ideologiska diskussioner. Med en sån här fredag kan det inte bli annat än en bra helg!

Jobbkrisen ett faktum, moderatkvinnorna har andra recept..

Idag kom Konjukturinstitutet (KI) med sin rapport om läget inför 2010. En kort sammanfattning är att KI förutspår en arbetslöshet på 10.7 % nästa år, att vart sjätte industrijobb försvinner och att om regeringen inte agerar så minskas antalet jobb under 2009 och 2010 med 300 000. Det är fruktansvärda siffror, och bakom varje siffra döljer sig ett personligt öde för en person som förlorar jobbet och tvingas gå på en A-kasseersättning som knappt är värt namnet.

Lägg till detta att en fjärdedel av alla ungdomar i Sverige är arbetslösa, och att en av de största barnkullarna i modern tid lämnar gymnasiet nu i vår, så ser vi att det är en jobbkris av sällan skådat slag som drabbar oss. Och regeringen gör ingenting. KI föreslår en aktiv arbetsmarknadspolitik, extra resurser till kommunerna (redan i år), och investeringar i samma storleksordning som vi socialdemokrater föreslår.

När kommer den aktiva jobbpolitiken från regeringen? Vad gör de? Ser de inte ens nu, när krisen är ett faktum, att det är allvar?

Idag kom i alla fall ett utspel från Moderatkvinnorna. De lanserar en kokbok. Ni läser rätt. En kokbok, som ska vara deras rivstart på EU-valrörelsen. Vad jag förstår finns där inga recept på hur man kokar soppa på en spik, vilket torde vara vad de förväntar sig av det svenska folket, och heller inga recept för att laga en havererad jobbpolitik.
Vore intressant om någon kunde förklara för dem att vi har ett land i brist på jobbpolitik, inte på matrecept - och att de utifrån den informationen borde prioritera om vad de lägger sin kraft på som politiskt parti i regeringsställning.

Klart jobbfrågan blir valfrågan nummer ett!

Tappar hakan när jag hör att Schlingman (moderaternas partisekreterare) sagt att jobben inte blir en avgörande fråga i valet 2010. Det är ett helt enastående uttalande från en stark representant för regeringens största parti mitt i brinnande jobbkris.

I Sverige idag har vi 25 % arbetslöshet bland ungdomar. Det är skrämmande fakta. I hela EU ligger vi näst högst på ungdomarbetslöshet, det är bara Spanien som toppar oss i den ligan. Jag skäms över det. Jag skäms ännu mer över vår regerings ovilja att ta tag i det problemet, de förstärker det snarare genom att inte sätta in åtgärder.

På Arbetsförmedlingar i landet vittnar handläggarna om att ungdomar inte ens tillhör de prioriterade grupperna att jobba med, enligt de direktiv de har fått. Det är obegripligt. Att inte få komma ut i arbetslivet som ung gör att du heller inte får tillträde till vuxenlivet. Du kan inte flytta hemifrån, får inga lån - du får knappt skaffa ett telefonabonnemang om du är utan inkomst. Vilken framtidstro ger vi den generationen där idag en fjärdedel är utan jobb? Nu måste politiken agera, det är redan i elfte timmen. Skärpning regeringen!

Vi socialdemokrater har en stark politik för att minska jobbkrisen och få ut människor i arbete. Vi har sammanställt en "jobblista" som vi gärna tipsar regeringen om. Eftersom de inte har några egna idéer på området så står vi gärna till tjänst - varsågod, här är listan!

Slav eller herre?

Läser "Veckans analys" på Arbetarrörelsens tankesmedjas hemsida , vilket oftast är mycket läsvärda texter. Den här veckan handlar det om jobben och jobbkrisen, men med lånade ord från en annan samhällsdebattör.. Jag lägger in citaten nedan som de är lagda på AT, de talar gott för sig själva..

”Arbetslösheten innebär inte bara försakelse och lidande för de arbetslösa och deras familjer, Då arbetskraften icke används, betyder det också att naturtillgångar ligger outnyttjade, och att produktiva anläggningar icke tas i bruk. Hela samhällets förluster genom den ekonomiska krisen står därför i ett visst förhållande till de arbetslösas antal, och man mäter kanske dessa förluster bäst genom att mäta arbetslöshetens omfattning.

Kan någonting då vara rimligare än att söka utvägar för att skaffa arbete åt de arbetslösa? Kan någonting bättre svara mot hela samhällets intresse än att låta det allmänna sätta igång arbeten, då de enskilda företagarna inskränker sin verksamhet och inte anser det lönande att anställa arbetskraft i samma utsträckning som förut?

Men mot förslaget att på detta sätt bereda arbete åt de arbetslösa sätter de borgerliga partierna sitt krav på sparsamhet i det allmännas utgifter. (-). Vi har inte råd att skaffa arbete åt så många som vi skulle önska, ty samhällets tillgångar är begränsade. Kristiden tvingar till en sparsamhet större än den vanliga, och det är detta tvång att spara, som förbjuder oss att skapa arbetstillfällen i den av socialdemokratin önskade omfattningen. (-)Inför den växande arbetslösheten skulle medborgarna alltså bekymrat men undergivet säga till varandra: Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta.

Det finns intet folk med sitt sunda förnuft i behåll, som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag. Om inkomsterna sjunker, om fattigdomen ökas, beror det uppenbart på att vi inte arbetar lika mycket som förut, att vi inte håller den produktiva verksamheten igång, och den första uppgiften måste därför bli att åter öka arbetstillfällena och utvidga produktionen.”

”I våra moderna samhällen möter vi bilden av en produktionsmekanism, som behärskar mänskorna i stället för att behärskas av dem. Under kriserna blir det mera än någonsin klart, hur även de borgerliga klasser, som är kapitalets ägare och förvaltare, står rådvilla och maktlösa inför den ekonomiska ordning, de anses ha skapat och som kallas den borgerliga eller kapitalistiska. (-) Mot denna förödmjukande underkastelse under en ekonomisk mekanism, som är mänskornas egen skapelse, ställer socialdemokraterna det krav som förnuftiga varelser aldrig kan släppa, att mänskan skall vara herre över sina produktionsverktyg och icke deras slav.”
Ernst Wigforss, Har vi råd att arbeta? (1932)