Chockbesked igen

Idag kom ännu ett tungt varsel från Volvo som kommer att drabba flera städer i Sverige, och återigen även Umeå. 655 anställda kommer att varslas från Lastvagnar i Umeå och i Göteborg. Situationen har varit akut länge, och nu börjar den kännas närmast ogreppbar. Hur många ska det bli kvar i Umeå? Och hur många krävs det för att fabriken i Umeå överhuvudtaget ska kunna fortsätta sin produktionsline?

Regeringens senaste budget innehåller inga satsningar för att hantera den skenande arbetslösheten. Som jag tidigare skrivit om så handlar deras "satsningar" bara om att tillföra pengar till A-kassan och lönegarantin för att utbetalningarna ökar. Aktiva insatser uteblir. Den lilla patetiska satsningen på vuxenutbildning ger Umeå 1.2 platser, och detta i en situation när vi har 2000 sökande till ett städjobb på sjukhuset. Hur kan en svensk regering bara stå tysta och titta på när allt detta sker?

Jag förstår det inte. Den människosyn som ligger i botten på borgerlig politik känns ibland för mörk för att jag ska kunna ta in den. De prioriterar inte de människor som drabbas av lågkonjunkturen, men de är för fega för att våga säga det högt. De prioriterar de som redan har, de lånar till och med pengar för att sänka skatten för sina högavlönade väljargrupper före satsningar på de som behöver hjälp nu. Säg det rakt ut! Säg vilka ni prioriterar och vilka som ni inte vill prioritera, så har människor möjlighet att välja själv vilket regeringsalternativ man vill ha. Att fortsätta hyckla om att de anser att människor har lika värde utåt och agera stenhårt i motsatt riktning i politiska beslut är att undanhålla sanningen för folk. Att ljuga, för att tala klartext.

Politisk kanonfredag

I morse var jag på ett frukostmöte som LO i Umeå anordnade. Vi brukar ha ett i månaden, och oftast är det ungefär samma personer som dyker upp. I morse, klockan 08.00 var lokalen fullsatt när jag kom, och jag funderade om jag hade kommit på rätt dag.

Det hade jag. Nästa tanke som slog mig var om folk ville komma och diskutera AMF-affären och LO-ledningen, kanske rent av skälla lite?

De ville de inte. De ville prata om politik. Vi dryftade den skenande ungdomsarbetslösheten och det paket som vi i oppositionen har presenterat för att bemöta den. Vi pratade om jobbkrisen, och om regeringens oförmåga och ovilja att bemöta den med de medel vi ändå har. Vi pratade om ett alternativt Sverige. Otroligt stimulerande och inspirerande, kändes verkligen som en avstamp inför valrörelsen!

Efter mötet hade jag en pressträff om paketet mot ungdomsarbetslösheten, som idag uppgår till 24.8 % i Sverige. VK och TV4-västerbotten dök upp, och det blev bra diskussioner även med dem.

Nu spenderar jag helgen i Lycksele, med vår distriktsårskonferens som vi tjuvstartade med distriktsstyrelse ikväll. Även den präglades av grundläggande, ideologiska diskussioner. Med en sån här fredag kan det inte bli annat än en bra helg!

Jobbkrisen ett faktum, moderatkvinnorna har andra recept..

Idag kom Konjukturinstitutet (KI) med sin rapport om läget inför 2010. En kort sammanfattning är att KI förutspår en arbetslöshet på 10.7 % nästa år, att vart sjätte industrijobb försvinner och att om regeringen inte agerar så minskas antalet jobb under 2009 och 2010 med 300 000. Det är fruktansvärda siffror, och bakom varje siffra döljer sig ett personligt öde för en person som förlorar jobbet och tvingas gå på en A-kasseersättning som knappt är värt namnet.

Lägg till detta att en fjärdedel av alla ungdomar i Sverige är arbetslösa, och att en av de största barnkullarna i modern tid lämnar gymnasiet nu i vår, så ser vi att det är en jobbkris av sällan skådat slag som drabbar oss. Och regeringen gör ingenting. KI föreslår en aktiv arbetsmarknadspolitik, extra resurser till kommunerna (redan i år), och investeringar i samma storleksordning som vi socialdemokrater föreslår.

När kommer den aktiva jobbpolitiken från regeringen? Vad gör de? Ser de inte ens nu, när krisen är ett faktum, att det är allvar?

Idag kom i alla fall ett utspel från Moderatkvinnorna. De lanserar en kokbok. Ni läser rätt. En kokbok, som ska vara deras rivstart på EU-valrörelsen. Vad jag förstår finns där inga recept på hur man kokar soppa på en spik, vilket torde vara vad de förväntar sig av det svenska folket, och heller inga recept för att laga en havererad jobbpolitik.
Vore intressant om någon kunde förklara för dem att vi har ett land i brist på jobbpolitik, inte på matrecept - och att de utifrån den informationen borde prioritera om vad de lägger sin kraft på som politiskt parti i regeringsställning.

Klart jobbfrågan blir valfrågan nummer ett!

Tappar hakan när jag hör att Schlingman (moderaternas partisekreterare) sagt att jobben inte blir en avgörande fråga i valet 2010. Det är ett helt enastående uttalande från en stark representant för regeringens största parti mitt i brinnande jobbkris.

I Sverige idag har vi 25 % arbetslöshet bland ungdomar. Det är skrämmande fakta. I hela EU ligger vi näst högst på ungdomarbetslöshet, det är bara Spanien som toppar oss i den ligan. Jag skäms över det. Jag skäms ännu mer över vår regerings ovilja att ta tag i det problemet, de förstärker det snarare genom att inte sätta in åtgärder.

På Arbetsförmedlingar i landet vittnar handläggarna om att ungdomar inte ens tillhör de prioriterade grupperna att jobba med, enligt de direktiv de har fått. Det är obegripligt. Att inte få komma ut i arbetslivet som ung gör att du heller inte får tillträde till vuxenlivet. Du kan inte flytta hemifrån, får inga lån - du får knappt skaffa ett telefonabonnemang om du är utan inkomst. Vilken framtidstro ger vi den generationen där idag en fjärdedel är utan jobb? Nu måste politiken agera, det är redan i elfte timmen. Skärpning regeringen!

Vi socialdemokrater har en stark politik för att minska jobbkrisen och få ut människor i arbete. Vi har sammanställt en "jobblista" som vi gärna tipsar regeringen om. Eftersom de inte har några egna idéer på området så står vi gärna till tjänst - varsågod, här är listan!

Slav eller herre?

Läser "Veckans analys" på Arbetarrörelsens tankesmedjas hemsida , vilket oftast är mycket läsvärda texter. Den här veckan handlar det om jobben och jobbkrisen, men med lånade ord från en annan samhällsdebattör.. Jag lägger in citaten nedan som de är lagda på AT, de talar gott för sig själva..

”Arbetslösheten innebär inte bara försakelse och lidande för de arbetslösa och deras familjer, Då arbetskraften icke används, betyder det också att naturtillgångar ligger outnyttjade, och att produktiva anläggningar icke tas i bruk. Hela samhällets förluster genom den ekonomiska krisen står därför i ett visst förhållande till de arbetslösas antal, och man mäter kanske dessa förluster bäst genom att mäta arbetslöshetens omfattning.

Kan någonting då vara rimligare än att söka utvägar för att skaffa arbete åt de arbetslösa? Kan någonting bättre svara mot hela samhällets intresse än att låta det allmänna sätta igång arbeten, då de enskilda företagarna inskränker sin verksamhet och inte anser det lönande att anställa arbetskraft i samma utsträckning som förut?

Men mot förslaget att på detta sätt bereda arbete åt de arbetslösa sätter de borgerliga partierna sitt krav på sparsamhet i det allmännas utgifter. (-). Vi har inte råd att skaffa arbete åt så många som vi skulle önska, ty samhällets tillgångar är begränsade. Kristiden tvingar till en sparsamhet större än den vanliga, och det är detta tvång att spara, som förbjuder oss att skapa arbetstillfällen i den av socialdemokratin önskade omfattningen. (-)Inför den växande arbetslösheten skulle medborgarna alltså bekymrat men undergivet säga till varandra: Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta.

Det finns intet folk med sitt sunda förnuft i behåll, som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag. Om inkomsterna sjunker, om fattigdomen ökas, beror det uppenbart på att vi inte arbetar lika mycket som förut, att vi inte håller den produktiva verksamheten igång, och den första uppgiften måste därför bli att åter öka arbetstillfällena och utvidga produktionen.”

”I våra moderna samhällen möter vi bilden av en produktionsmekanism, som behärskar mänskorna i stället för att behärskas av dem. Under kriserna blir det mera än någonsin klart, hur även de borgerliga klasser, som är kapitalets ägare och förvaltare, står rådvilla och maktlösa inför den ekonomiska ordning, de anses ha skapat och som kallas den borgerliga eller kapitalistiska. (-) Mot denna förödmjukande underkastelse under en ekonomisk mekanism, som är mänskornas egen skapelse, ställer socialdemokraterna det krav som förnuftiga varelser aldrig kan släppa, att mänskan skall vara herre över sina produktionsverktyg och icke deras slav.”
Ernst Wigforss, Har vi råd att arbeta? (1932)

Tankar från en fjälltopp

Den här helgen har jag spenderat i Härjedalsfjällen med turer på skoter och pimpelfiske på stilla fjällsjöar. Då finns gott om tid att filosofera över livet, politiken och världen.
Ganska snart har tankarna börjar snurra kring klimatförändringarna. Självklart.

I fredags träffade jag en journalist från ÖP som hade lyssnat på en forskare som utmålade ett scenario där Härjedalen skulle ha samma klimat som Stockholm har nu redan om tio år. Olika forskare kommer med olika profetior om hur fort allt kommer att ske.
Det alla är överens om är att det kommer att ske.
Ibland undrar jag dock om alla i politiken är lika övertygade.

I valrörelsen 2006 sa Reinfeldt att miljöfrågorna inte var prioriterade för dem. Kd förde en valrörelse om att sänka bensinskatten. Bägge partierna och deras företrädare fick snabbt byta fot, åtminstone utåt sett, direkt efter valet. Det visade sig ju att klimatfrågan var en av de mer prioriterade bland befolkningen..

Idag slår sig Reinfeldt ofta för bröstet och pratar om vilket stort ansvar de tar i klimatfrågan, inte sällan försöker han dessutom sno credit från den klimatpolitik som den förra regeringen drev. Samtidigt försöker de låta påskina att de är starkt drivande i klimatpolitiken, vilket inte är sant. I den klimat- och energipropostion som nu är lagd så minskar regeringen kraven på minskning av utsläppen inom Sverige. Det är helt obegripligt. De anser att det är rimligt att satsa svenska skattemedel på att byta ut fönster till treglasfönster i Storbritannien istället för i Åsele. Och detta mitt under en brinnande svensk jobbkris.

Samtidigt vill regeringen satsa på förnyad kärnkraft. Det riskerar att lägga en blöt filt över nyinvesteringar i grön energi - och jobben finns NU i den gröna energisektorn. I kärnkraftsbranchen kan det bli några, tillfälliga, jobb om 30 - 40 år när dagens reaktorer är uttjänta.

Det jag kommer fram till i mina fjällfilosofier är enkelt. Den borgerliga regeringen tar varken klimatfrågan eller jobbkrisen på allvar. Jag undrar om de överhuvudtaget inser vad som sker i verkligheten utanför Rosenbad. De säger vad folket vill höra, men i praktisk politik tillför de intet.

Till sist, med den färska pimplade öringen puttrandes på spisen, så hoppas jag att just den forskaren jag tidigare skrev om verkligen har fel. Måtte vi få ha kvar de fantastiska snötäckta kalfjällsvidderna många, många decennier framöver.