Bloggen har legat nere

Som de flesta intresserade nog uppmärksammat så har jag inte bloggat på väldigt länge. Anledningen är helt enkelt tidsbrist. Jag försöker vara så aktiv som möjligt i sociala medier, och hänger med så gott det går, och under den senaste tiden har det inneburit att Twitter och Facebook har varit de kanaler som jag har prioriterat.

Min tystnad här beror inte på att jag inte har något att säga - snarare tvärtom. Jag hinner inte säga allt jag vill på alla de ställen jag borde..

Jag ser att det finns några tappra personer som besöker min blogg varje dag för att se om det har hänt något här. Till er vill jag säga tack för ert tålamod!

Jag kommer tillbaka så fort jag har hittat strukturen för det. Förhoppningsvis är det inte allt för långt borta.

Pingat på intressant.

Ett par ord om demokrati

Befinner mig på (S) Västerbottens partidistriktskongress i helgen. Vi är närmare 200 personer som befinner oss på Medlefors folkhögskola och debatterar politik och organisation, på alla nivåer. Som alltid är det både inspirerande och engagerande, och jag imponeras återigen av mina partikamrater här i länet. Förra helgen hade vi den centrala partikongressen i Stockholm. Media svärmade som bin runt kongresshallen, och självklart var Juholt och Jämtin i fokus, som vår nyvalda ledarduo. Den allmänna bilden både hos folk i allmänhet och hos media är att våra partikongresser är de tillfällen där vi skapar politiken. Tänk vad fel man kan ha. Det är nämligen under helger som den här som politiken skapas. Egentligen ännu tidigare. Alla politiska förslag som växer fram i diskussioner i landets alla s-föreningar går sedan vidare till Arbetarekommunernas representationsskap, och därifrån går de som gemensamma eller enskilda förslag vidare till distriktskongresserna ute i länet. De motioner som bifalls här går ofta vidare till partikongresser eller till riksdagsledamöter, och det är de åsikterna och förslagen som sätter dagordningen för de politiska förslag som vi sedan diskuterar och beslutar. En del av de förslag som bifalls här kan man genomföra till praktiska beslut ganska fort, beroende på vad de gäller och vilka politiska majoriteter som finns i till exempel landstinget i länen. De förslag till politiska riktlinjer som debatteras och beslutas på ordinarie partikongresser är alltså grundat i diskussioner i den lokala partiorganisationen som har resulterat i motioner eller rådslagssynpunkter. Bilden av tjänstemannastyrda politiska organisationer, eller bilden av politiker utan verklighetsförankring som sitter och fattar beslut utan grund är inte med sanningen överensstämmande. Nu kan jag ju bara svara för vårt parti, men jag tycker det är viktigt att det kommer fram. När vi under vårarna, som är demokratins högsäsong i arbetarrörelsen, med årsmöten i alla delar av organisationen, sitter på helgerna och debatterar politiken och sätter ner fötterna i många viktiga frågor, så är det inte politiker som är så priviligerade som mig som utgör majoritet i församlingarna. Tvärtom. Här sitter mina partikamrater från länet, människor med alla möjliga olika yrken, högavlönade, lågavlönade, heltidsarbetande, deltidsarbetande, arbetslösa, pensionärer och studerande, med alla olika bagage i sina ryggsäckar, och beslutar tillsammans om hur vi vill forma vårt samhälle. Det är det som ger styrkan i vår politik, och det är här hjärtat i vår politiska folkrörelse ligger. Det är det här jag skulle vilja visa upp för alla, istället för de glassiga mediabilderna från våra pampiga centrala partikongresser. Pingat på intressant.

Processen..

Läser Lena Sandlins ledare om sura gubbar i gårdagens Västerbottens Folkblad, och tycker hon har helt rätt.
Anledningen till ledaren är så klart Umeås kommunalråds Lennart Holmlunds hårda kritik mot valberedningens förslag och valberedningens arbetssätt.
Sandlin skriver bland annat:

"LENNART HOLMLUND var den som en gång värvade mig till S som 15-åring. Han har funnits närvarande under hela mitt politiska liv och är en person jag uppskattar mycket. Men nu tycker jag verkligen att han överreagerar. Den ordning som partiet nominerar och valbereder har rått i över 100 år och rörelsen har sällan för att inte säga aldrig haft motkandidater till valberedningens förslag. Jag frågar mig var alla sura gubbars kritik var när Ingvar Carlssons och Göran Perssons efterträdare skulle utses? Varför stod inte Holmlund och Malm på barrikaderna och krävde fler kandidater och en mer öppen process då? Var man kanske personligen mer nöjd med valberedningens kandidat då än vad man är i dag?"

En som inte håller med är Thomas Hartman, som i sin blogg tycker det är konstigt att Sandlin pekar ut Holmlund som sur gubbe nu, men inte när Tony Johansson för ett par veckor sedan gick ut hårt mot Damberg på Newsmill. Man kan ju inte annat än konstatera att det verkligen är två helt olika saker. Holmlund är en tung s-politiker som kritiserar valberedningens lagda förslag.
Tony Johansson (vem?? kan jag tro att många, med rätta, säger, kan avslöja att han var aktiv i SSU samtidigt som Damberg) gjorde ett inlägg i debatten innan valberedningen var klar. Och jag tror verkligen inte att hans artikel på Newsmill hade någon som helst inverkan på valberedningen.

Nej, det är något helt annat att gå ut efter valberedningen lagt sitt förslag. Och jag kan inte annat än att tänka i Sandlins banor. Om det hade blivit den kandidat som Holmlund helst hade velat ha, då hade det garanterat inte blivit någon efterhandskonstruerad kritik mot "processen". Det blev det inte när vi valde Persson, och inte när vi valde Sahlin. Trots att inflytandet från partiorganisationen var ännu mindre då.

Om man hade velat ha en nyordning, där valberedningen la fram många olika förslag (något som aldrig sker i någon nivå av vårt parti), så borde de ha lyft det i samband med förtroenderådet i december. Där diskuterades ju hur processen skulle gå till. Men då teg man.

Om dessa män nu har ett annat förslag till kongressen, så må de ju lyfta det då. Det är ju fullt möjligt. Men gör inga vacklande efterhandskonstruktioner för att era "favoritkandidater" inte blev föreslagna. Det andas desperation.

Själv tycker jag, som jag tidigare skrivit, att förslaget till partiledare och partisekreterare är väldigt bra. Det jag däremot hoppas på är att det blir några ytterligare justeringar i partiledningen. Som det nu ser ut så har vi väldigt lite representation från norra delen av landet på de tyngre posterna, och det speglar verkligen inte valresultatet. Jag påstår inte (bättre att förekomma) att vi ska ha procentuell fördelning av poster eller så, men visst kan jag väl med rätta tycka att det ska avspeglas någonstans att det är i norra delen av landet vi har störst framgångar och störst andel väljare.


Pingat på intressant.

Naturkatastrof

Följer rapporteringen från jordskalvet och tsunamin i Japan. En fruktansvärd naturkatastrof som än så länge inte verkar ha nått fler länder, men det är utfärdad tsunamivarning i 50 länder.

TV-bilderna visar människor i bilar som försöker fly som dras med i flodvågen, hus som brinner och flyter och ett oljeraffinaderi och ett kärnkraftverk som brinner. Känslorna är många och starka. Sorgen och frustrationen över att inte kunna göra något när man ser direktsända bilder på katastrofens framfart är enorm.

Konsekvenserna är oblickbara just nu. Det enda vi kan konstatera är att vi kommer att behöva mycket solidaritet och medmänsklighet i världen framöver.

Pingat på intressant.

Glad och trygg

Så kom den till slut, presskonferensen där vår valberedning presenterade kandidaterna till partiledar- och partisekreterarposten.

Jag ska vara helt ärligt och erkänna att jag har gått omkring med ett litet leende ända sedan det blev känt att det var Håkan Juholt och Carin Jämtin som är föreslagna. Få personer kan engagera och agitera på det sätt som Juholt gör, och jag vet att den socialdemokratiska ideologin sitter djupt i ryggrade på honom. Jag känner mig trygg i förvissningen om att partiet med honom och Jämtin i spetsen kommer att ta precis det omtag som vi behöver, utan att riskera att tappa vår ideologiska kompass.

Jag är en mycket stolt och glad socialdemokrat i dag, och jag ser fram mot att ta tag i politiken med ny och ännu starkare kraft. Jag hoppas också att det lugnar sig lite med spekulationer, även om det lär fortsätta fram till kongressen. Jag tycker att det vore väldigt skönt om vi kunde få fokusera och lägga kraft på politiken nu i stället för allt annat. Med ny ledning och starkt fokus så kan jag garantera att alliansen har allt annat än en enkel tid framför sig. Och det är inte en dag för tidigt.

Har ni inte sett den underbara filmen med Juholt och röjsågen, så passa på här. Den är en socialdemokratisk filmklassiker, av stora mått. :)



Pingat på intressant.

Nyfiken..

Är, precis som de flesta andra, väldigt nyfiken på vad valberedningen kommer att säga på presskonferensen om en dryg timme. Håller tummarna för att de har ett förslag nu.
Vi behöver få komma vidare nu..


Pingat på intressant.

Nytt spår i jordbrukspolitiken!

I dag så skriver jag tillsammans med ett par kollegor från riksdagen och från EU-parlamentet om behovet av ett nytt spår i EUs jordbrukspolitik på DN-debatt

Anledningarna är många. EUs jordbrukspolitik är i stort behov av reformering. Helst skulle vi vilja fasa ut alla stöd och marknadsanpassa politiken, men det är det inte just någon annan som vill i EU. Då får man tänka strategiskt.

Den svenska regeringen med landsbygdsminister Erlandsson i spetsen tänker allt annat än strategiskt just nu. Man vill avreglera allt, och man vill göra det nu. Erlandsson har inte gjort någon konsekvensanalys av vad det skulle innebära för det svenska jordbruket med en snabb avreglering, men han driver det ändå. Det säger egentligen två saker.
1) Erlandsson tror inte själv att det kommer att gå igenom
2) Man väljer att sätta sig i ett hörn med en åsikt som ingen annan delar, och man förlorar därmed påverkansmöjligheten.

Och inte har man någon strategi för något annat.

Det har däremot vi socialdemokrater. Tillsammans med vår svenska s-grupp i EU-parlamentet så har vi skrivit en rapport som ganska grundligt beskriver vår syn på EUs jordbrukspolitik, och vilka vägar vi vill gå för att göra den rättvis och mer begriplig.

Varsågod, Eskil Erlandsson. Läs och ta till dig. Vi har sökt samarbete med regeringen i den här frågan under en hel mandatperiod, men det enda vi har fått är att delta ett par gånger i en informationsgrupp, där statssekreteraren har berättat hur regeringen tänker göra. det är knappast vår syn på samarbete. Därför har vi tagit eget initiativ och lägger nu fram våra tankar. Förhoppningsvis kan regeringen ta till sig något av detta, då de själva inte verkar ha jobbat på någon egen strategi.

Pingat på intressant.