Allt jag inte kommer att säga

Sitter här kvällen innan första maj och läser mitt tal. Känns som det alltid gör, lite pirr i magen, lite nervös för att det inte ska vara rätt tal för rätt personer. Man vet ju aldrig vilka som kommer eller hur många de är. Det man dock alltid vet är att det är människor som har en syn på världen som i grunden är densamma som min. Och det räcker långt.

Mitt tal i år är väldigt olikt de jag har hållit tidigare. Jag är nämligen en statistiknörd. Jag har väldigt lätt att hamna i fällan där jag måste understryka det jag säger med siffror, för att visa att det inte är något som jag bara står och tycker. I år har jag ett annat upplägg. I mitt tal finns bara en enda siffra. 3. Tre val är det vi har framför oss. Tre val där vi alla måste ut och fotarbeta för att berätta för alla vi möter vilken värdegrund vi står för. Tre val som vart och ett är oerhört viktigt för Sveriges framtid.

I övrigt, inga siffror. Jag berättar inte att det är 148 000 ungdomar som är arbetslösa idag. Jag berättar inte att 130 000 till går ut gymnasiet i sommar och att regeringen inte bryr sig om att de inte har någonstans att gå. Jag berättar inte att 120 000 personer är varslade sen oktober, eller att Volvo Umeverken snart bara har kvar 700 av 2400 anställda. Jag berättar inte att Volvoarbetaren har 54 % i A-kassa och måste sälja sitt hus med förlust för att få hjälp av socialen. Jag berättar inte hur många hundra miljoner landstinget går back med för regeringens politik, eller hur många som måste sägas upp där på grund av den. Jag säger inte hur många miljarder vi la i budget för att förbättra läget för landstingen, kommunerna eller de unga. Jag tänker inte ens berätta att vi egentligen inte har förlorat i en enda opinionsmätning, för att varje gång högern verkat vara större än oss har minst ett av deras småpartier åkt ut ur riksdagen och vi hade fått majoritet ändå. Jag berättar inte hur mycket Anders Borg tjänar på ändrad fastighetsskatt och skattesänkningar för de rika, och inte heller hur mycket min pensionerade mor förlorat på samma politiska beslut.

Däremot tänker jag berätta varför jag är socialdemokrat. Jag tänker berätta varför jag delar den värderingsgrund som de människor i Åsele och Dorotea som kommer och lyssnar på mig har. Jag kommer att berätta vad jag tror på, och allt det som enar oss.
Jag kommer att prata om ideologi.

Jag längtar.

En förlorad generation?

Har varit på ett mycket bra möte i Umeå om det minst sagt dystra arbetsmarknadsläget. Värst är det för de unga, som jag också bloggat om här tidigare. Idag är 130 000 unga utan jobb. I juni går en av de största årskullarna sedan 40-talet ut ur gymnasiet, också de är 130 000. Många av dem går direkt ut i arbetslöshet, utan möjlighet till utbildning eller praktik.

Det är skamligt. Vi har inte råd att förlora en generation unga till utanförskap som skapats av brist på politisk vilja.

Apropå svininfluensan...

Sitter och lyssnar på radion om svininfluensan, utbredningen verkar öka och i Mexico City har man stängt 6oo offentliga byggnader för att inte smittan ska förlora kontrollen. Man inleder också massvaccineringar för att få kontroll över smittan. Uppgifter om antalet döda i influensan varierar, och media lugnar med att den verkar vara behandlingsbar.



Det krävs dock att man lever i den delen av världen där man har tillgång till sjukvård.



Mexico City kan kännas avlägset, men för bara en månad sedan konstaterade man smittan i Finland, men då den "vanliga" svininfluensan, som smittar mellan svin och inte till människor. Uppgifterna går lite i sär, en del säger att svininfluensan alltid kunnat smitta från djur till människa, men inte mellan människa och människa (som den svenska sorkfebern, som jag tyvärr hade den tveksamma äran att insjukna i för ett par år sedan) De utbrotten som ny dykt upp i USA och Mexico är dock en helt ny typ, som smittar även mellan människor. Därav WHOs inblandning i frågan.



Apropå den blogg jag skrev häromdagen så måste man ändå fundera på regeringens förslag om att privatisera smittskyddsberedskapen. I lägen som detta, när vi har en smitta som sprids från djur till människor så måste vi verkligen ha en smittskyddsberedskap att lita på. Jag hoppas verkligen att detta får dem att tänka till en gång till. Vis av erfarenheten, så tvivlar jag dock på att det sker..

Fågelinfluensaansvar privatiseras

Idag lämnar regeringen in en lagrådsremiss om en ny veterinär organisation. Måhända låter det inte som en kioskvältare, men faktum är att det är riktigt skrämmande läsning.

Idag har vi en statlig distriktsveterinärorganisation som garanterar en djursjukvård över hela landet. De garanterar också en väl uppbyggd smittskyddsberedskap. Smittskyddet är en stor och oerhört viktig fråga. Fågelinfluensan kanske inte syns lika ofta på löpsedlarna längre, men faran är allt annat än bortblåst. Vi ser också andra sjukdomar komma upp till våra breddgrader allteftersom klimatet förändras. Blåtunga är exempel på en sådan sjukdom, som vi nu bedriver intensiv vaccinering mot i stor skala, men det finns också exempel på de Leschmaniasmittade hundarna som uppmärksammades av Uppdrag granskning tidigare i år.

En statlig smittskyddsorganisation garanterar dels ett smittskydd i hela landet, men också ett likvärdigt smittskydd i hela landet. Utbildningar genomförs kontinuerligt för att hålla kunskapen hög om nya sjukdomar och olika metoder för behandling och förebyggande.

Nu vill regeringen att smittskyddsberedskapen och den veterinära jourverksamheten ska kunna upphandlas av privata aktörer. Den som kommer med lägsta priset ska alltså vara den som skyddar samhället från smittsamma sjukdomar. Det är absurdt, om ni frågar mig. Hur ska detta kunna säkerställas? Varför splittra upp en idag mycket väl fungerande organisation?

Regeringens privatiseringsiver har inga gränser, nu hotas även hälsan för både djur och människor.

Chockbesked igen

Idag kom ännu ett tungt varsel från Volvo som kommer att drabba flera städer i Sverige, och återigen även Umeå. 655 anställda kommer att varslas från Lastvagnar i Umeå och i Göteborg. Situationen har varit akut länge, och nu börjar den kännas närmast ogreppbar. Hur många ska det bli kvar i Umeå? Och hur många krävs det för att fabriken i Umeå överhuvudtaget ska kunna fortsätta sin produktionsline?

Regeringens senaste budget innehåller inga satsningar för att hantera den skenande arbetslösheten. Som jag tidigare skrivit om så handlar deras "satsningar" bara om att tillföra pengar till A-kassan och lönegarantin för att utbetalningarna ökar. Aktiva insatser uteblir. Den lilla patetiska satsningen på vuxenutbildning ger Umeå 1.2 platser, och detta i en situation när vi har 2000 sökande till ett städjobb på sjukhuset. Hur kan en svensk regering bara stå tysta och titta på när allt detta sker?

Jag förstår det inte. Den människosyn som ligger i botten på borgerlig politik känns ibland för mörk för att jag ska kunna ta in den. De prioriterar inte de människor som drabbas av lågkonjunkturen, men de är för fega för att våga säga det högt. De prioriterar de som redan har, de lånar till och med pengar för att sänka skatten för sina högavlönade väljargrupper före satsningar på de som behöver hjälp nu. Säg det rakt ut! Säg vilka ni prioriterar och vilka som ni inte vill prioritera, så har människor möjlighet att välja själv vilket regeringsalternativ man vill ha. Att fortsätta hyckla om att de anser att människor har lika värde utåt och agera stenhårt i motsatt riktning i politiska beslut är att undanhålla sanningen för folk. Att ljuga, för att tala klartext.

Filmatisering!

Gick in på Alliansfritt Sveriges hemsida och hittade följande nygjorda lilla film.
Tycker det var lämpligt att göra reklam för den här idag, med anledning av det blogginlägg jag gjorde igår. En filmatisering på samma tema, helt enkelt.

Inga vinnare, många förlorare

Så kom då de efterlängtade vårbudgeten idag. En budget där vi verkligen hade hoppats på krafttag mot arbetslösheten innan den går för långt, krafttag mot jobbkrisen och för jobben, och besked om satsningar på kommunerna, landstingen och utbildning. Av detta blev det intet.

Anders Borg gjorde en stor sak av den enorma "satsning" som görs på arbetsmarknadspolitiken. En satsning av historiskt slag, sa han. Drygt 10 miljarder. 10 miljarder, som enbart kommer att gå till de ökade kostnader som arbetslösheten för med sig genom att fler behöver A-kassa och att fler får lönegaranti på grund av ökade konkurser. Detta kallar man för "satsning". Och vissa media, tex DI, lyckas dessutom köpa detta.

Det satsas inte en krona på aktiva insatser. Det satsas inte en krona på näringslivet. Inte en stavelse om att tidigarelägga statens investeringar i byggande, renoveringar eller järnvägar. Utbildningen då? Ingenting på bristyrkesutbildning. 400 platser på yrkesvux. Det blir 1.2 platser per kommun. Samma dag som 700 får gå från SAAB. Det är ett hån.

När ska Borg & Co inse att de har ansvaret och att det är de som har möjlighet att påverka? När Borg dessutom avfärdar vår kritik som ansvarslös, och att vi hittar på pengar som inte finns, så tror man knappt sina öron. Vi har täckning för våra förslag. Det är Borg &Co som lånar pengar redan nu för att betala de rikas skattesänkningar. Det är ansvarslöst.

Mycket går att säga och kritisera i denna budget, därför kommer vissa saker förmodligen inte att bli så stora i media. Ett exempel är att man minskar Sametingets anslag med 5 miljoner. Det är över 10 % av deras totala anslag, i en tid när deras arbetsuppgifter bara ökar, vilket är något jag och en kollega motionerade om förra året.
Samtidigt ökar regeringen anslagen till sitt eget regeringskansli med 141 miljoner. Beräknad ökad kostnad inför ordförandeskapet i EU är 81 miljoner, men resten? 60 miljoner? Sametinget har idag en budget på dryga 43 miljoner, och där ska man alltså skära 5. Kan det verkligen vara rimligt?

Borgs blunder

Såhär kvällen innan debatten om regeringens vårbudget så roade jag mig med att ta fram protokollet från förra årets debatt, som hölls den 15 april - exakt på året innan morgondagens debatt. Det är minst sagt spännande läsning, där Östros förutser krisen, men blir faktiskt mer eller mindre idiotförklarad av Anders Borg, som hävdar i sten att Sverige står stadigt, att ekonomin är stark, och att det finns ett gott utrymme för reformer (regeringens ord för skattesänkningar).

Hela protokollet finns här, men för den som inte orkar läsa hela så följer nedan ett axplock av finansminister Borgs uttalande för ett år sedan. Tänkvärt, minst sagt, och får en att fundera över vilken kompetens regeringen besitter.

"De kommande åren räknar vi med att den reguljära sysselsättningen ökar med 80 000 personer. Det senaste året ökade den reguljära sysselsättningen med 120 000 personer. Under den här mandatperioden kan vi räkna med en sysselsättningsökning på sammantaget 200 000. "

"Nu kommer jobben. Nu blir det fler anställningar. Då minskar orättvisorna. En politik som strävar mot full sysselsättning är en politik för rättvisan. Regeringen för en politik för full sysselsättning. Det är en politik för ett samhälle som hänger ihop, som är rättvist och fritt. Det är en politik för ett samhälle som gör människor trygga av egen kraft. Det är en politik för framtiden. "

Och sist, men inte minst, ett citat som verkligen borde användas när vi granskar regeringens förmåga att förutse ekonomins utveckling:

"Vad har då oppositionen att erbjuda för alternativ? Thomas Östros har svårt att lämna rollen som vänsterpopulist och svartmålare. Allt regeringen gör är fel. Allt i Sverige går fel. Lyssnar man på Östros är det lätt att få intrycket att Sverige står inför en allvarlig nedgång, kanske en depression, med massarbetslöshet, hög inflation, chockhöjda räntor och förödda statsfinanser.
Ingen delar svartmålarnas depressionsfaror. Ingen, möjligtvis med undantag för Pär Nuder, delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris. "

Jag ser fram mot att följa morgondagens budgetdebatt, men kommer verkligen att ta alla uttalanden från finansminister Borg med minst en nypa salt. Det blir mer intressant att lyssna på Östros, och jag hoppas Borg visar ödmjukhet att göra det också. Hade han gjort det för ett år sedan så hade Sverige kunnat se annorlunda ut idag.

Arbetare till salu

Nyss anländ till Stockholm och riksdagshuset tog jag mig en kopp kaffe och lät TVn surra i bakgrunden. Plötsligt fastnade kaffet i halsen. Kan det vara möjligt? Satt och stirrade och hoppades att det skulle visa sig vara ett plumpt skämt, men icke. TV4 visar reklam för billiga arbetare i Makedonien.
"Investera i ekonomiska frizoner, kvalificerad personal endast 430 Euro i månaden, endast 5 % inkomstskatt och massor med bidrag att söka för att starta verksamhet, investera i Makedonien"

Det reklamen inte visar är vilka förhållanden som råder för arbetare i de ekonomiska frizonerna. Att lönen knappt räcker till boende och mat, att fackföreningar är bannlysta, och att det är en överväldigande majoritet unga kvinnor som sliter för att överleva och kunna försörja sina familjer.

Jag skäms över att svenska TV-kanaler visar den typen av reklam. Osmakligt är bara förnamnet.

Andra perspektiv från fler möten

Konstaterar att det inte bara var från Umeå som mediarapporteringen haltade när Wanja var på besök häromdagen. På förmiddagen samma dag var hon och besökte Byggettans medlemmar, som Calle Fridén har bloggat om här.

Känns bekant, på nåt sätt.

Nu får det var nog, häxprocessernas tid är förbi.

Idag har jag deltagit i den konferens som IF-Metall i Umeå anordnade om arbetslöshet och rättvisa. En riktigt bra seminariedag, med många väldigt intressanta program punkter, framförallt den där sex arbetslösa och varslade medlemmar fick berätta om deras nya verklighet med oro, ekonomisk kris i vardagen och ilska över regeringens politik.

En annan punkt på dagordningen var Wanja Lundby-Wedin, dagen efter LO-styrelsens eniga beslut att hon ska stanna som LOs ordförande. Då, minsann kom media från hela riket till Umeå Folkets Hus. Wanja skulle prata om arbetslöshet och rättvisa. Det var inte därför media dök upp, det kan jag lova. Tyvärr. Det hade varit mer på sin plats att ge de arbetslösa tid i media.

Wanja höll ett bra anförande. Lite om AMF och dagsläget, och resten av tiden om politik, om vikten av fackligt engagemang, och om regeringens obefintliga politik på arbetsmarknadsområdet. Men media refererar inte till det. Av 130 personer i lokalen var det en (1) som lyfte frågan om Wanja hade förtroende bland medlemmarna. Strax gick det ut ett TT-meddelande om att flera deltagare på mötet inte hade förtroende för Wanja. Utanför lokalen senare, lyckades man få fram tre personer som var kritiska till LO ordföranden. Gissa vilka som syns i TV ikväll? Bilden som förmedlas är helt förvriden mot vad vi som var där upplevde. Det är rent ut sagt för jävligt.

På torgmötet efteråt hölls ett antal inlägg. Wanja talade med kraft och styrka om behovet av en enig motkraft till denna handlingsförlamade regering, och fick starka applåder. Tre personer stod med "Avgå Wanja"-plakat bland ett par hundra Umeåbor. Gissa vilka som fick uttala sig för media? I Expressen gör man ett helt obegripligt reportage om torgmötet. Kritiken kom när man sammanförde Wanja med plakatbärarna efter mötet.

Kommer ni ihåg från historielektionerna när man pratade om häxprocesser? Ett sätt att få reda på om en anklagad häxa var skyldig eller ej var att kasta henne i sjön. Om hon sjönk och drunknade var hon oskyldig. Om flöt var hon skyldig och brändes på bål. Hur hon än gjorde var det kört. Det kan vara värt att ha i åtanke ibland. Vad någon med makt än gör kommer det alltid att finnas kritiker. Om de är de enda som får komma till tals finns det ingen möjlighet till rättvisa.

Demokratin och LO drar det längsta strået

Såg nyss en frekvens av starten på presskonferensen från LO, där Wanja meddelar att hon stannar som LOs ordförande, och att hon gör det med en enig styrelse i ryggen.

Det känns som en seger för demokratin. Det kanske kan låta kontroversiellt för den som läser media, men det är min fulla övertygelse. Anledning? Jo, om LOs ordförande ska avsättas ska den avsättas av medlemmarna, inte av massmedia. Wanja har blivit rentvådd om AMF-historien, hon och resten av styrelsen blev vilseledda. Det är hela styrelsen överens om. Det blev dock inte riktigt lika stort mediagenomslag på den nyheten.

Wanja avgår från AMF styrelse. Det kan jag förstå, efter den debatt som har rasat. Men jag tycker inte att det är rätt att hon är den enda som avgår. Det borde hela styrelsen göra, och det borde också granskas hur mycker styrelseordföranden kände till om avtalet. Mig veterligen har media inte ens bemödat sig om att fråga honom om han vet något. De har varit fullt upptagna med att sänka Wanja. De fick blodvittring och ville se huvud rulla. Men fel huvud.

Om Wanja hade avgått ikväll hade det betytt att fackföreningsrörelsen gav vika för ett mediadrev fyllt av halvsanningar och lösa trådar. Det hade inte gynnat någon, allra minst demokratin.

Några av mina kollegor har varit ute i den här debatten med, minst sagt, tveksamma uttalanden och ståndstaganden. Det är bara att beklaga. Deras ord får stå för dem, jag har haft en annan linje hela tiden - som jag helhjärtat står för.

Ikväll skickar jag varma tankar till Wanja, och hoppas hon går stärkt ur det här. Efter denna pärs kommer hon att resa sig och bli bättre än någon LO-ordförande har varit i mannaminne.

den västerbottniske partisekreteraren

Sitter i skrivande stund på distriktskongressen för Västerbottens partidistrikt i Lycksele och lyssnar på vår västerbottniske partisekreterare, som gör ett lysande anförande.

Han berättar om hur han började sitt engagemang här i Västerbotten och hur det sedan vuxit sig djupt genom åren. Han berättar om själen och hjärtat i partiet, om ideologin och om solidariteten. Om vikten att hålla ihop och att fortsätta prata med människor och kämpa för att bryta högerregeringens makt. Om vikten av styrka och självförtroende. Om vikten att stå för vår politik.

Han berättade också att under de 52 år som vi suttit i regering under efterkrigstiden så har aldrig den svenska ekonomin gått bakåt. Under de få år som borgarna haft makten så har dock ekonomin backat under ungefär hälften av dem. Om alla högerregeringar genom tiderna har en sån otrolig otur som de själva hävdar, så är det väl dags att vi väljer en regering som har tur!

Kongressen gav stående ovationer efter talet. Lysande, Ibbe!

Politisk kanonfredag

I morse var jag på ett frukostmöte som LO i Umeå anordnade. Vi brukar ha ett i månaden, och oftast är det ungefär samma personer som dyker upp. I morse, klockan 08.00 var lokalen fullsatt när jag kom, och jag funderade om jag hade kommit på rätt dag.

Det hade jag. Nästa tanke som slog mig var om folk ville komma och diskutera AMF-affären och LO-ledningen, kanske rent av skälla lite?

De ville de inte. De ville prata om politik. Vi dryftade den skenande ungdomsarbetslösheten och det paket som vi i oppositionen har presenterat för att bemöta den. Vi pratade om jobbkrisen, och om regeringens oförmåga och ovilja att bemöta den med de medel vi ändå har. Vi pratade om ett alternativt Sverige. Otroligt stimulerande och inspirerande, kändes verkligen som en avstamp inför valrörelsen!

Efter mötet hade jag en pressträff om paketet mot ungdomsarbetslösheten, som idag uppgår till 24.8 % i Sverige. VK och TV4-västerbotten dök upp, och det blev bra diskussioner även med dem.

Nu spenderar jag helgen i Lycksele, med vår distriktsårskonferens som vi tjuvstartade med distriktsstyrelse ikväll. Även den präglades av grundläggande, ideologiska diskussioner. Med en sån här fredag kan det inte bli annat än en bra helg!

Tack, IF-Metall

...för att ni redde ut vad som höll på bli en skandal...

Nu har IF-Metall lagt ut en uppmaning på hemsidan till arbetslösa att blogga mer. I min tidigare blogg idag kan ni läsa historien bakom det. IF-Metall klargör att man såklart inte ska riskera sin A-kasseersättning för att man bloggar obetalt på fritiden.


Tur det. Trodde världen hade blivit galen.

Förbjudet för arbetslösa att tycka till?

I morse höll jag nästan på ramla ur sängen när jag hörde TV4-nyheterna om Jenz Kellberg, arbetslös smålänning som fått besked av A-kassan att han måste sluta blogga, annars skulle han inte längre få stämpla på heltid. Det är ju helt absurdt. Precis som Krassman funderar i sin blogg, så ställer man sig frågan om det är ett försenat aprilskämt.

Han får ingen ersättning för sitt bloggande, därmed är det ingen anställning. Någon på denna A-kassa måste ha absolut noll koll på vad en blogg är. Ska man inte heller få skriva insändare längre om man är arbetslös? Skicka sms? Skriva dagbok? Tycka till i allmänhet?

Om något av detta hindrar dig "att stå till arbetsmarknadens förfogande" enlig A-kassans definition så vill jag gärna veta hur. Är det någon som borde få en reprimand är det handläggaren på A-kassan.

Äntligen! Seger för kärleken!

För en timme sedan fattade vi beslut i riksdagen om en ny, könsneutral äktenskapslagstiftning.
Äntligen!
Stämningen i kammare var fantastiskt, och det kändes verkligen att det var ett historiskt ögonblick, som jag är oerhört stolt och ödmjuk över att ha varit med om. Att vi med lagens rätt har diskriminerat kärlek mellan homosexuella så länge som vi har är en skymf i sig, men nu är det tillrättalagt. Seger för kärleken!

Att sedan Kristdemokraterna ensamma står kvar för en annan åsikt är det egentligen inte så många som bryr sig i idag. De har fel. Under dagens debatt i kammaren har Kd varit väldigt aktiva, med det ena gammelmodiga argumentet efter det andra.

Det är så otroligt skönt att konstatera att de är ensamma i den ringhörnan, och att de andra högerpartierna gick på vår linje och körde över dem i beslutet. Stor eloge, till alla ni som gjort detta möjligt. Och grattis, Sverige!